| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRBIDA förbi4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förbi´da Weste; förbi`da Dalin), v. -ade; se för övr. BIDA. vbalsbst. -AN (se under avledn.), -ANDE, -ELSE (se under avledn.).
1) (numera bl. i utpräglat högtidligt, i sht religiöst spr.) motse (ngns l. ngts) ankomst resp. inträffande l. förvärkligande; vänta; invänta, avvakta; numera särsk.: vänta med tålamod l. med hopp o. förtröstan på (ngt); äv. abs. Förbiide vj æn nw nogen tiid Atj sielff eller edert bod oc breff komma maagen. GR 1: 193 (1524). Est tw then som komma skal, eller skolom wij förbidha någhon annan? Mat. 11: 3 (NT 1526). Någre Fåretiufwar, som om een Natt vthan för Fårestallet hade gömt sigh, til at förbijdha Lägenheten at stiäla. Schroderus Os. 1: 272 (1635). När åter trösten försvinner, bortkasta ej ditt hopp, utan förbida med ödmjukt tålamod, at Gud ser til dig igen. Liljestråle Kempis 88 (1798). PT 1896, nr 68, s. 3. — särsk.
a) i förb. med prep. efter: vänta på (ngn l. ngt); numera bl. ngn gg (i religiös stil) närmande sig l. övergående i bet.: hoppas på, längta efter. Alle förbidde effter honom. Luk. 8: 40 (NT 1526). Skalt thu wete, att wij icke stort längre kunne förbijde effther wår betalning. GR 16: 310 (1544). Den frid och lycksalighet, efter hvilken det menskliga hjertat innerst förbidar, dem vunno de (dvs. Israels folk) icke. Flensburg KyrklTal 166 (c. 1875).
b) (†) i förb. med prep. med: hava fördrag med (ngn) i fråga om (ngt). Atwj (dvs. att vi) thet (dvs. skattens inbetalande) met edher i så lång tid .. kwnnom förbida. GR 3: 325 (1526).
c) (†) i förb. med prep. på: vänta på (ngt). Medan Cantzlären i Danmarck på endtligit affskeedh förbidde. Girs G1 194 (c. 1630).
d) (†) med ängslan motse (ngt), frukta för (ngt). Menniskionar bort torkas för reddugha skull, och ther aff ath the förbidha thet som hela werldena öfuergåå skal. Luk. 21: 26 (NT 1526; Bib. 1917: uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som (osv)). (Människohjärtat) moste .. j all öghnableck fruchta och förbijdha, at Gudh warder thet (dvs. det onda) hempnande, och j sijn grymma Wredhe wedhergellande. PPGothus Und. A 5 a (1590).
e) (†) närmande sig bet.: vara utan (ngt), sakna. Sedhan hon först hörde mitt taal, / Haffuer hon hafft stoor hiertans qwal. / Thet hon nu edhert wmgänge, / Skulle förbidha så länge. Messenius Sign. 13 (1612).
2) (†) med saksubjekt: stå i utsikt för (ngn), förestå, vänta. Them förbijdher ena ewigha Roo, som haffua lagligha kempat j thetta lijffuet. PPGothus Und. Bb 2 a (1590). Ett brinnande helvete, som förbidar dem som brista i den fullkomliga christliga rättfärdighetens utöfning. Melin Pred. 2: 103 (1847).
3) (†) stanna kvar (i avvaktan på ngt), dröja; äv. bildl. Kunde theris herre kon:ge Ma:t tiil Dammark, icke heller lenger forbide vpå then stedt. GR 13: 271 (1541). (Ryska soldaterna i Novgorod) woro så hämdgirige på the Swenske, som nyligen hade så skarpt jagat dem in i Staden, at the wille heller ther förbijda och sökia hämd på dem igen. Widekindi KrijgH 314 (1671). En ny tid kommer. Hans (dvs. den siste kämpens) tider förgå, / Hans styrka är bruten, hans hjessa är grå. / Hvi skulle han längre förbida? Geijer I. 3: 191 (1811).
4) (†) uppskjuta, dröja med (ngt); äv. intr., i förb. med prep. med. Begere wij kerlige atj wele fortöffwe och forbide mett att forskicke szådana szendebudt her jn. GR 10: 256 (1535). The prester, som mista sin maka, skola för höflighet skull förbijdha annat giftermål iu itt åhrs tijdh, widh straf tilgörande. Rudbeckius Kyrkiost. 27 (c. 1635).
FÖRBIDELSE, r. l. f. (†) = FÖRBIDAN. En förskreckeligh fördömilsens förbidhelse. Ebr. 10: 27 (NT 1526). Borg Luther 2: 282 (1753).
Spalt F 2390 band 9, 1927