| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRKNIPPA förknip4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förkni´ppa Weste; förkni`ppa Dalin), v. -ade ((†) pr. ind. sg. -er L. Paulinus Gothus Ratio 38 (1633)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE, -NING.
1) (†) binda, fängsla; snärja; äv. bildl.; jfr FÖRBINDA 3. Tegel G1 2: 370 (1622). Han (som tagit till äkta en diakonissa) skal weta, thet han medh Banns Band är förknippat, och effter Gudz Dom fördömd. Schroderus Os. 2: 438 (1635). När Elephanten .. / Seer sig af Fienden förknippad i en Snara. Spegel GV 223 (1685).
2) (†) förena, förbinda, sammanknyta, sammanbinda till en enhet; jfr FÖRBINDA 4, FÖRENA 6—8. RA 1: 260 (1540). Watnet och ordet igenom Lifgifwaren then H. Anda äro tilhopa mengd och förknippad med hwart annat. Swedberg Cat. 426 (1709). Huru båda rikenas ömsesidiga materiella intressen kunna befordras genom ett närmare förknippande. Palmblad Norige 341 (1846). — särsk.
a) med avs. på personer l. stater o. d.: förena l. förbinda (ngn med ngn); stundom närmande sig bet.: sammangadda (ngra mot ngn). Sammansatt någre stadger .. til att förknippe och förbittre begge stånden, thet konunglige och thet furstelige, emoth hvart annet. RA 2: 1048 (1590). Skåne .. skulle .. medh itt ovplösligit Contract och fördragh wara förknippat och föreenat medh Götharijket. Schroderus JMCr. 581 (1620). Gafs det något band, som kunde förknippa begge folken .. med hvarandra .., så var det kyrkan. Strinnholm Hist. 3: 212 (1848). Granfelt Dogm. 11 (1870). — särsk.
α) refl. o. i pass. med intr. bet.: förena sig (med ngn l. med varandra), ansluta sig (till ngn), ingå l. knyta förbund (med ngn mot ngn); ngn gg äv. i uttr. förknippa sig ngn; äv.: sammangadda sig l. sammansvärja sig (mot ngn); äv. abs.: knyta l. ingå förbund resp. sammangadda l. sammansvärja sig; ofta i p. pf.: förbunden, förenad; sammansvuren; äv. i substantivisk anv. GR 13: 146 (1540). Hwar och så hende, .. att någre wåre Fiender .. wille sigh medh någen openbar eller hemlig stempling .. emoth oss upsettie, förbinde, rottere eller förknippe. Därs. 16: 15 (1544). Thet ovplöslige wänskaps förbund, ther medh wij förknippade äre. AJGothus ThesEp. 3: 110 (1619). Låt oss i enighet förknippas, som en man. Hiärne Frih. C 2 b (1743). Atterbom PoesH 3: 92 (1848).
β) ss. vbalsbst. -else, -ning i konkretare anv.: förbund. SvTr. V. 1: 159 (1609). (Gustav II Adolf) hade sigh wäl förwarat medh Förknippelser och wänskap med Franckrijke och Holland. Brask Pufendorf Hist. 317 (1680). Schultze Ordb. 2352 (c. 1755).
b) i fråga om förening gm äktenskap l. trolovning o. d.; i sht refl. o. i pass.; i p. pf. stundom övergående i bet.: besläktad. Lælius Jungf. K 8 b (1591; i fråga om trolovning). Dÿ har hon .. funnit nödigt .. att tidigt villja skrida med drängen till en Echta förknipning. VDAkt. 1724, nr 315. (Norby) skulle igenom denna förbindelse blifva den Tyske Feltherrens slägting, hvars Husfru var med Sturens Änka nära förknippad. Celsius G1 1: 227 (1746). Atterbom Minn. 220 (1817).
c) sammanfatta (ngt i ngt). (Moses) förknipper .. alla .. (de ”heliga fädernas”) Predickningar vthi thenna korte Summan: Vthi tine Sädh, skole all folck på Jordenne wälsignade warda. L. Paulinus Gothus Ratio 38 (1633).
3) vidfoga (ngt till ngt), sammankoppla (ngt med ngt), binda l. fästa (ngt vid ngt); särsk.: sätta (ngt) i samband (med ngt), kombinera, förbinda (jfr d. o. 4 c); äv. refl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Loenbom Stenbock 2: 251 (1758). Det är först på de sist förflutna 30 år som man begynt förknippa speculationen häröfver med försök. VetAH 1811, s. 169. Hvarje fläck, hvarje ort, vid hvilka minnet förknippar åldriga hågkomster. Palmblad Palæst. 3 (1823). Några högst besynnerliga omständigheter förknippa sig med denna ovanliga tilldragelse. Blanche Våln. 674 (1847). Noreen VS 5: 60 (1904). — särsk.
a) i p. pf. i förb. förknippad med (ngt) (jfr b), dels: vidfogad l. tillagd (ngt), vidhängande, sammanhängande med (ngt), åtföljande, bunden vid (ngt), dels: åtföljd av (ngt), medförande, dragande med sig (ngt, i sht ngt obehagligt l. besvärligt o. d.). Stora kostnader och risker voro förknippade med företaget. Företaget är förknippat med stora kostnader och risker. JReenstierna (1687) i Columbus BiblV a 2 b. Jag måste säja eder alt, om ock min bekännelse skulle vara förknippad med mit lifs fara. Ågren Gell. 107 (1757). Den själa-våda, som med .. (nattvardens) missbruk eller förakt är förknippad. SynodA 1: 460 (1769). De processioner, som voro förknippade med gudstjensten. Hildebrand Medelt. 1: 347 (1881). Jag hade då varit justitiestatsminister i fulla tolf år, af hvilka de flesta varit förknippade med ganska stora svårigheter för regeringen. De Geer Minn. 2: 108 (1892).
b) (numera föga br.) i fråga om det förhållandet att ett ämbete, en syssla l. värdighet o. d. är förenad (-at) med en annan syssla l. med en skyldighet l. förmån o. d.; anträffat bl. i p. pf. i förb. förknippad med, förr äv. vid (ngt), förenad l. förbunden med (ngt). Den här i Jönkiöping med Con-Rectoratet förknippade Slottz-Predikantz sysslan. VDAkt. 1736, nr 540. Sådane Beställningar, hvarvid Upbörd eller Räknings gjörande är förknippad. LReg. 474 (1752). De med biskopliga värdigheten förknippade länen. Strinnholm Hist. 3: 688 (1848).
c) i sht filos. med avs. på föreställning o. d.: associera (se d. o. 2 a β); äv. ss. vbalsbst. -ning, äv. -else, särsk. i konkretare anv.: association. Thenna vnderliga förknippelsen emellan ideas och signa idearum. Rydelius Förn. 106 (1720, 1737). Tegnér FilosEstetSkr. 231 (1808). Ehuru man med aftal vanligen förknippar föreställningen om rättsförhållandes grundläggande. 2NF 1: 300 (1903). Larsson Kunsk. 49 (1910). — jfr FÖRESTÄLLNINGS-, IDÉ-FÖRKNIPPELSE, -FÖRKNIPPNING.
d) (†) ss. vbalsbst. -else, övergående i bet.: samband. Kling Spect. Dd 1 a (1735). Skulle the tvistande träffa förlikning i hufvudmålet, så at thetta varder skildt ifrån brottmålet .. tå uphörer förknippelsen emillan thessa olika mål. Nehrman PrCr. 17 (1759). Lidbeck Anm. 28 (1805).
4) (†) knyta (ngn vid ngn), göra (ngn ngn) förbunden; särsk. i uttr. förknippa sig ngn, göra ngn sig förbunden l. bevågen; jfr FÖRBINDA 4 g. Brask Pufendorf Hist. 400 (1680). Han hölt det för en stor winning at med wälgiärningar och så förknippa sig de främmande. Dryselius Monarchsp. 295 (1691).
5) (†) förbinda l. förplikta (ngn till ngt l. till att göra ngt), jfr FÖRBINDA 6; i sht refl. o. i p. pf. Hwar the icke ther til wele ware förknippede, at then eene then andre bijstånd göre wil. Chesnecopherus Skäl M 2 a (cit. fr. 1587). Så är .. af Gud gifwit thet fierde bodet i hans lagh hwarmed han oss til sådan dygd högeligen förknippar. Gustaf II Adolf 192 (1617). Wåra Commissarier förknippade sigh at the icke (osv.). Widekindi KrijgH 944 (1671). — jfr: Då förbinde, förknippe, lofve och tilseije vi genom thenne vår svorne edz och förplichtings krafft och macht sådane obestond .. alfvarligen hielpe att vndertrycke. RA 1: 387 (1544).
FÖRKNIPPA SIG TILLSAMMANS. förena sig. Vppå tridie åhret förknippadhe sigh åter the Equer och Wolsker tilsamman. Schroderus Liv. 138 (1626). Widekindi KrijgH 138 (1671).
Spalt F 2808 band 9, 1927