| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSVARA försva4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försva´ra Weste; försvàra Dalin), v. -ade (GR 1: 37 (1522: förswarad, p. pf.) osv.) ((†) -er, pr. sg. Bolinus Dagb. 35 (1668); -te, ipf. Peringskiöld Wilk. 430 (1715), Böttiger 1: 213 (1834, 1856)); jfr SVARA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Ernhoffer Ench. 47 b (1591)), -NING (†, GR 6: 85 (1529)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA (numera knappast br., Linc. (1640; under patrona), Lind (1749)); jfr FÖRSVAR.
1) (†) intr.: svara. (En för trolldom anklagad kvinna har vid förhör beskrivit Blåkulla) såsom een stugu full med töckna, hwarest både manfolck och qwinfolck hafwa warit församblade, och eljest altså förswarat som Lisbeta .. tilförenne berättat (utom i en enskild detalj). BtFinlH 2: 296 (1666; jfr beträffande Lisbetas berättelse därs. s. 291).
2) (†) besvara; bemöta l. söka gendriva (en beskyllning l. anklagelse o. d.). Hwilke ährerörige Smädeskrifter och ord .. wij hoppes .. bådhe medh hand och mun, skäl och sanning at wedhergöra, förläggia och förswara. Chesnecopherus Skäl Ddd 3 b (1607). Tegel G1 2: 247 (1622).
3) söka bevisa (ngns) oskuld l. riktigheten av (ngt) o. d.
a) i uttr. försvara ngn l. ngt, ngns rätt l. sak o. d.: (inför rätta) söka bevisa att ngn är oskyldig till det varför han anklagas, söka bevisa rättmätigheten l. lagligheten av ngt varemot klander blivit rest o. d.; äv. allmännare: tala l. yttra sig till förmån för ngn l. ngt som blivit utsatt för angrepp l. klander o. d.; refl.: söka fria sig från en anklagelse, beskyllning l. misstanke; ofta med prep. mot, förr äv. för l. från. Apg. 25: 16 (NT 1526). Ther man icke kan förswara sigh medh Skäl och Witne, ther skal man tå förswara sig medh Laghgång och Edh. DomRegl. mom. 33 (c. 1530). Wij haffue dog ären kiär, och wele then forsuare for then Heijlosze böszwicht. GR 11: 350 (1537). Hwar Konungen wille låta them bekomma een fast leide, att the frij och säkre motte komma aff och an, wille the sielffue komma vp och förswara sijn saak. Svart G1 150 (1561). Förbemelte godhe herrer .. förswarede för:bete Mattz Bråndh för samme försmädelsseordh, huilche the icke hördh hadde. TbLödöse 61 (1587). Thet synes lika som Pilatus hade önskat, thet Christus wille förswara sig emot Judarna, och göra theras klagomål til intet. Spegel Pass. 235 (c. 1680). Äger Kronan del i någon tvist; förordne Konungens Befalningshafvande then, som vid Underrätten Kronans rätt försvarar. RB 15: 5 (Lag 1734). När det gällde att säga hvad rätt var, / eller fördömma en lögn, eller försvara en vän, / herrligt du lågade opp. Tegnér (WB) 6: 17 (1827). Cajus Rabirius försvarades .. af Cicero .. mot anklagelser för åtskilliga våldsgerningar och förbrytelser mot staten. NF 13: 630 (1889).
b) (†) lagligen styrka l. hävda sin rätt till (ett gods, en egendom). GR 5: 14 (1528). Hvar I förmene eder hafve någre bref och bevijss, ther med I samme godz försvare kunne, då må I skicke oss them medh thenne brefvijsere. Därs. 24: 465 (1554). Är något kommit ifrån något Crone- eller Skatte-hemman under annan Bolstad, det förswaras under urminnes häfd. Abrahamsson 348 (1726).
c) (mot gjorda invändningar l. bestridanden) söka bevisa l. med anförda skäl styrka sanningen l. riktigheten av (ett påstående, en sats, en framställd mening o. d.); äv. refl. (Wittenberg) ther som Doctor Martinus (Luther) förswarade then rena läran emot påffwen och hans anhang. Bolinus Dagb. 22 (1667). Att söka vederlägga en annans grunder emot en sats, kallas att försvara satsen. Tuderus Kiesewetter 180 (1806). (De) som försvara nyttan af Drakoniskt stränga lagar. Oscar I Straff 7 (1840). Hahr ArkitH 138 (1902). — särsk. med avs. på avhandling l. tes vid akademisk disputation o. d. Præses och Respondentes (vid prästmötet) skola wara beredde, til at förswara .. the Theses som af Præside äre författade. Kyrkol. 25: 3 (1686). För ordningen skull borde han .. offentligen försvara sin gradualdisputation. Cederborgh JP 25 (1819).
d) (i sht vard.) övergående i bet.: rättfärdiga (ngn l. sig l. ngt), giva antagliga skäl för l. en tillfredsställande förklaring på (ett tillvägagångssätt l. uppträdande som i o. för sig är ägnat att väcka ogillande l. undran o. d.); i sht i uttr. sådana som kunna försvara (ngt), kunna försvaras l. låta försvara sig l. låta sig försvaras (i sht i frågande l. nekande sats). En sådan åtgärd läte nog försvara sig. Huru han then gerning .. försware ville. GR 2: 85 (1525). Dhå haffue j inthet annet förswara edher medt, vtan atj haffue latidt hytterne stå vdj kålalöse. Därs. 14: 50 (1542). Så vida dät står til at försvara. Schultze Ordb. 5247 (c. 1755). Att vatten uti vinet slå, / Du aldrig kan försvara. Valerius 2: 117 (1811). Ej något argument kan krig försvara. ESjöberg 182 (1819). (Många barn) få råda sig sjelfva för mycket — mera än hvad som kan försvaras. VL 1893, nr 271, s. 2. — särsk. i p. pf. försvarad (med att göra l. underlåta ngt, om man gör l. underlåter ngt), ursäktad, fri från klander. Hedenstierna Kaleid. 158 (1884). Om den begåfvade frun oupphörligt hotar att kasta sig ut genom fönstret, så är ofta nog den äkta mannen fullt försvarad, ifall han ger efter för alla hennes sinnrika önskningar. Hjärne Unionsf. 28 (1905). Jag vore inte försvarad som din juridiske rådgivare med att förtiga det farligaste blindskäret i din kurs. Högberg Frib. 302 (1910).
e) (†) övergående i bet.: ansvara för, stå i ansvar för, hava ansvaret för (ngt); taga (ngt) på sitt ansvar; stå för (ngt). (Myntmästaren skall) ey længer fforsuara the pæninger æn vppå stocken ther han skrodar oc mynther. GR 4: 332 (1527). Den Kongl. Regeringen (kan) thet ingalunda försvara, att man med öpna ögon skulle see på stadsens undergång. RP 8: 193 (1640). (Katarina av Medici) hade förhoppning, at hon änteligen allena wille Rijkzstyrelsen förswara vnder Printzarnes Oenigheet. Brask Pufendorf Hist. 221 (1680). Svär, skryt, gör skuld: och jag försvarar, / Ni blir en skicklig Officer. Kellgren 2: 238 (c. 1783).
4) skydda.
a) (†) i allm.: skydda l. beskydda (ofta särsk. i rättsligt avseende); hägna; taga i sitt hägn l. beskydd; stundom övergående i bet.: upprätthålla, vidmakthålla. Iak (vill) oc stadfesta forsuara oc beskerma alle then helgo kirkes priuilegia Personer oc ägodelar. GR 1: 3 (1521). (Vi akta icke) bekymbra oss med för(skriv)na (Uppsala domkyrkas) renta kyrchene til förfang vtan hellre saa bestellat at kyrchen ther med maa wærnat ok förswarad bliffua. Därs. 37 (1522). Gustaff Adolph, .. den Christelige Religions förswarare. RARP 2: 34 (1633). (Borgmästaren skall tillse) att gode Ordninger ibland Borgerskapet vprättes och håldne warda, Stadzens privilegier uthi sine puncter tilbörligen maintinerade och förswaradhe. Johansson Noraskog 3: 367 (i handl. fr. 1645). Jag skall .. bibehålla och försvara allan Konungsligan rätt. Gustaf III 1: 254 (1789; ur formuläret till hertig Karls försäkran ss. förmyndare för G. IV A.).
b) (förr) jur. skydda (ngn) från vissa onera, särsk. utskrivning till krigstjänst, senare (till 1885) överhuvud från att behandlas ss. lösdrivare, gm att anställa l. hava (honom) i sin tjänst l. ss. sin underlydande giva l. lämna (ngn) laga försvar; tidigare äv. med avs. på jordegendom, socken o. d., som gm att lyda under adelsgods, bärgslag o. d. åtnjöt skydd mot onera av antydt slag. Försvara sig själv, intaga en sådan ställning i samhället att man icke behöver laga försvar av annan person. Erich Jöransson (har) på Vermdön een säthegård, i hvilken icke een stake och doch månge bönder ther under, them han försvarar både för körtzler och andre oneribus. RP 4: 112 (1634). Sahlebärget, ther under liggia och förswaras Sex små Socknar, Sahla, Norrby, Kijla, Kumbla, Tärna, Mykletta. RARP V. 2: 373 (1655). Elliest skal Adelen uti ofredeliga tider icke försvara mera manshielp, än som hvart hemman til dess nödtorftiga bruk kan erfordra. AdPriv. 1723, § 10. Den är som Husbonde behörig att Tjenstehjon försvara, som ej sjelf tarfvar försvar och som Tjenstehjons arbete behöfver, det lönar och dess tjenst begagnar. SFS 1833, s. 463. Dalin (1852). Höjer Sv. 1: 1145 (1879).
c) bärgv. gm att uppfylla föreskrivna villkor skydda l. bevara (meddelad rätt till gruvbrytning, inmutat område o. d.). Höjer Sv. 1: 431 (1874). Inmutning vare .. förbjuden å förut inmutadt område .. så länge rättigheten till området .. blifvit behörigen försvarad. SFS 1884, nr 24, s. 2.
5) med personlig kraft, med l. utan vapen, (söka) avvärja våld mot (ngn l. sig l. ngt, särsk. sitt liv l. ett land o. d.); med stridskrafter omintetgöra l. till en viss tid uppehålla en fiendes anfall (mot ngn l. ngt); äv. om djur o. överfört om växt; ofta med prep. mot, förr äv. för l. från. Vm Kong Christiern komme her in igen, så ligger oss .. ther makt vppå, ath wij alle göre honum it manligit motston och försware wår halssz lijff och leffuerne. GR 7: 455 (1531). Som man seije pleger, Att när Wijpen will försuare all marcken, kan hon på thet sijdzste sit egen neste icke försware. Därs. 14: 150 (1542). H. kong:e Ma:t .. hafver försvaret her till Sverigis rike .. emott två mechtige konunger och en utaf the ypperste siöstäder i Tyslanndh. RA 2: 125 (1565). Han förswarade Italien ifrån the Saracener. Schroderus Os. 2: 509 (1635). Försvara gränsorna för fiändernas strövande. Schultze Ordb. 5247 (c. 1755). Danskarna försvarade sig förtvifladt. Tegnér (WB) 1: 363 (1807). Vittnet trycker den anklagades hand och vill med sitt lif försvara hans. Rydberg Ath. 199 (1859, 1866; uppl. 1876: värna). — särsk.
a) om fästning l. befästning o. d.: skydda, underlätta försvaret av (ort o. d.). Castellet, som försvarar staden. CMBlom (1761) hos Linné Bref I. 3: 283. Denna väg är tätt / Med grafvar, vallar, torn och starka verk försvarad. JGOxenstierna 5: 83 (c. 1817).
b) i annan, utvidgad, oeg. l. bildl. anv.
α) (†) skydda, värna (jfr 4). Honom (dvs. ögonstenen) wäta .. ögnelocken medh sitt blinckande: ögnehåren och ögnebrynen förswaran. Schroderus Comenius 247 (1639). Jag talar med eder min Dotter .. om den olyksfulla bögelse, för hvilken vårt kön aldrig kan för väl försvara sig. Knöppel Ön 16 (1748). 3:ne st. spänger eller underlag, en uti nedra kanten af hvardera eldstadens yttre öppning, att försvara muren från slitning. JernkA 1828, 2: 32. Bättre både mot hettan och stormar försvarade hus. Gosselman Sjöm. 2: 132 (1839).
β) övergående i bet.: hävda (sig l. sin ställning), med framgång innehava l. (söka) bibehålla (ngt); göra skäl för (ngt); numera bl. (väl i allm. med en viss anslutning till 3 c) i uttr. försvara sin plats l. ngn gg sitt anseende o. d. Om man mister sin Mandom, så att han icke kan försuara sigh hos sin hustru. OMartini Läk. 34 (c. 1600). Han förswarar fulle sin Taldrick. Grubb 301 (1665). Dugande män och goda Drengar, hwilke i forna och senare tider sin post troligen förswarat hafwa. Peringskiöld MonUpl. Dedik. 1 (1710). Atterbom .. försvarar (behauptet) ibland Sveriges Skalder en ärofull rang. JournLTh. 1812, nr 288, s. 2. (Luddtåteln) försvarar hårdnackadt sin plats mot intrång af andra gräsarter. QLm. I. 4: 48 (1833). Läroverket försvarar sitt gamla anseende. Tegnér (WB) 7: 174 (1835). Ett synnerligen ståtligt arbete, som försvarar sin plats bland Stockholms bästa moderna byggnader. Sthm 2: 200 (1897).
γ) (†) med direkt o. indirekt obj.: trygga (ngt åt ngn), säkra (ngn ngt). Westphaliske frederne, som försvara E. K. Maj:t och riket besittningen af de tyska provincier. Höpken 2: 318 (1756).
(4 a) -BREV. [fsv. forsvarilse(s)brev] (förr) brev varigm konung l. riksråd o. d. tager ngn i sitt beskydd mot våld l. övergrepp, skyddsbrev. GR 1: 64 (1523). Han .. haffver begäredt vårtt försvarelsse breff för altt öffvervoldh, som honom aff hoffmän, knechter eller andre hans gester udi någen motte vederfares kunne. Därs. 22: 83 (1551). AJGothus ThesEp. 3: 25 (1619). Befaltes gifvas .. Baatzio ett försvarelsebreef contra antagonistas. RP 1: 171 (1629). BL 23: 280 (1856). —
(3 a) -SKRIFT. (-else- 1610—1711. -elses- Schroderus Os. 2: 456 1635) (†) försvarsskrift; apologi. Schroderus Dress. 228 (1610). Then Augsburgiske Bekennelsens Apologia eller Förswarelses Skrifft. Dens. Os. III. 1: 138 (1635). VDAkt. 1711, nr 453.
B (†): FÖRSVARELSES-SKRIFT, se A.
1) till 3: som låter sig försvaras, som kan godkännas l. anses rimlig l. skälig o. d.; försvarlig. Brunius Resa 1838 61 (1839). Det (kan) svårligen .. anses vara försvarbart att använda inemot 4 millioner kr. på ett riksdagshus, som i åtskilliga hänseenden blefve allt utom tillfredsställande. SD(L) 1895, nr 123, s. 8.
2) till 5: som kan försvaras l. gjorts möjlig att försvara. Brunius Resa 1838 11 (1839). General Farre gjorde alt för att sätta denna stad i försvarbart skick. Rappe Nordarm. 59 (1874). —
FÖRSVARBARHET, r. l. f. särsk. till FÖRSVARBAR 2. Brunius Resa 1838 145 (1839). Fortifikationens fältöfningar hafva egt rum .. i trakten mellan Torne och Kalix elfvar i syfte att få närmare utrönt beskaffenheten af denna terräng med hänsyn till framkomlighet och försvarbarhet. SFS 1899, Bih. nr 5, s. 11. —
FÖRSVARLIG, adj.; adv. -A (†, Swedberg Cat. 592 (1709), Schultze Ordb. 5249 (c. 1755)), -EN (numera föga br., Schroderus Os. 1: 788 (1635), SFS 1908, nr 25, s. 10), -T (Sahlstedt (1773) osv.). (-ligit, n. sg. 1531—1678) jfr OFÖRSVARLIG.
1) till 3: som låter sig försvaras; som kan godkännas; som får anses rimlig l. skälig o. d.; oklanderlig; hjälplig, (någorlunda) passabel. Wij moste göra thet som rätt och for gudhi forswarlighit är. OPetri 2: 402 (1531). Thet går med meszewinet på monga orter icke förswarliga til. Swedberg Cat. 592 (1709). När Disciplarne uti .. the föregående (lärostyckena) giordt .. försvarliga framsteg. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 3 a. Skörden härstädes (blir) ganska god, åtminstone försvarlig. Choræus Bref 26 (1799). Husbonde åligge Tjenstehjon med försvarligt underhåll och tjenligt husrum förse. SFS 1833, s. 464. Visthusbod av timmer .. brädfodrad och rödfärgad, i försvarligt skick. PT 1915, nr 86 A, s. 4. särsk.
a) om kunskaper, flit l. uppförande; särsk. ss. betyg l. vitsord, motsv. beteckningen C, i Sv. numera bl. vid bedömande av konfirmand samt mil. i avskedspass åt militär. FörslSkolordn. 1817, s. 89. I alla vid Elementar-läroverk utfärdade betyg bedömas lärjungens .. insigter och flit med vitsorden: Berömlig, Med beröm godkänd, Godkänd, Försvarlig, Otillräcklig (Ringa). SFS 1859, nr 16, s. 16. De olika vitsord, som lemnas afskedadt manskap, äro: utmärkt väl, väl, och försvarligt. TjReglArm. 1889, Bil. s. 55. Ingen, som icke inför sin pastor kunnat visa sig äga en försvarlig kunskap i katekesen, skulle få gifta sig. Schück SvLitH 1: 532 (1890). Bergroth FinlSv. 196 (1917).
b) (numera föga br.) om konkret föremål, särsk. handelsvara o. d. Commercie-Collegium (har) deröfver inseende, at glasen (som tillvärkas vid rikets glasbruk) til god- och finheten blifva försvarlige. 2RARP 5: 128 (1727). De hade här (vid Lule älv) försvarliga båtar, och eij sådane håpar som uti Umeå Lapmark. Linné Bref I. 1: 320 (1732). ÖoL (1852).
c) (numera föga br.) om person. Han (har) varit flytig och i sitt embete försvarlig, oansedt han behöfft Correction ibland. HärnösDP 1694, s. 276. Han (har) blifvit en försvarlig arkitekt. MoB 2: 75 (1792). Sturzen-Becker 5: 116 (1862).
2) (vard.) tämligen l. ganska l. rätt stor l. ansenlig l. betydlig, ganska kraftigt l. duktigt tilltagen; ss. adv.: ganska l. rätt duktigt l. ansenligt o. d., äv.: ganska, tämligen, bra. Några (av husen) äro försvarligen vackra. CRBerch (c. 1737) i 3SAH 28: 129. En försvarlig kalfstek. CFDahlgren 4: 168 (1831). Lillan sprattlade emot rätt försvarligt. Hedenstierna FruW 60 (1890). Eken .. skall vid Öfvermo i Leksand antaga försvarliga proportioner. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 83 (1901). Jag hade redan rätt försvarlig mage. UngaKraft. 1907, s. 47.
3) (†) till 5: som kan försvaras. Mann förhoppades, att nu haffva giordt nogh till värns, så att thett (dvs. slottet) vore försvarligidh. HH 20: 366 (c. 1640). —
FÖRSVARLIGHET, r. l. f. till FÖRSVARLIG 1. Att såsom författare upphinna åtminstone medelmåttans försvarlighet. Leopold 6: 280 (1797). Tegnér (WB) 6: 293 (1830).
Spalt F 3312 band 9, 1927