Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORTIFIERA for1tifie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. FORTIFICERA -fise4ra resp. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; FORTIFIKATÖR (knappast br., Rydberg Jönk. 22 (1880), DN 1898, nr 10296 A, s. 2); jfr FORTIFIKATION.
Ordformer
(-fiera 1781 osv. -ficera 1650 (: fortificerade, p. pf. pl.)—1871)
Etymologi
[av t. fortifi(z)ieren; jfr fr. fortifier; av senlat. fortificare, till lat. fortis (se FORTE); jfr FORTIFIKATORISK]
(numera föga br.) i sht mil. befästa; äv. refl. RARP 4: 502 (1650). (Ryssarna) skola hafva .. mycket fortifierat sig vid Nyslott, dit ansenlig mat blifvit släpad. Ekman Dagb. 99 (1789). Höjderna kring Durban äro fortifierade. DN 1899, nr 10641 A, s. 2. — jfr (†): At teglet derigenom på något sätt kunde Aeoli (dvs. stormens) .. våldsamhet fortifieras och vinna en gång varacktigt bestånd. VDAkt. 1781, nr 421.

 

Spalt F 1193 band 8, 1925

Webbansvarig