| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAMKOMMA fram3~kom2a, v. -kommer, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för övr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Hamb. (1700), Fiellström (1738)); jfr FRAMKOMST (se avledn.).
— jfr KOMMA FRAM.
1) (numera bl. ngn gg i skriftspr.) till FRAM 3: komma l. förflytta sig framåt, taga sig fram. Huar wij för geenwäder, eller andre förfallende orsaker schuld, icke så hastigt framkomma kunne. GR 13: 267 (1541). (Mitt flyktförsök) hade sitt lyckel(iga) framgång, att iag med strek öfver muren framkom. HH XVIII. 3: 62 (1721). — särsk. bildl.
a) (†) komma sig upp (i världen). Smått folk med talanger stego nu (under reduktionstiden) till höga ämbeten, icke sällan igenom intriguer. Så framkom Landshöfdingen Thegner. HSH 7: 197 (c. 1750).
b) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: som hunnit l. nått (så l. så långt) fram (på ngt visst område); som skridit långt fram (i utveckling). (Simon) ähr en ungh persson och uthi studiis tämmelighen framkommen. ConsAcAboP 1: 580 (1654). Han är slav, af en ung, ännu ej långt framkommen nation. Wallin Bref 163 (1849).
2) till FRAM 4: anlända, ankomma; nå sin bestämmelseort; nå fram, hinna fram; äv. i bild. Ati Leggie Eder ther alle vin om At thet (dvs. brevet) mett thet Alldra förste framkommer. GR 3: 202 (1526). Thens elendes böön trenger sigh genom skyyn, och wender icke igen, til tess hon fram kommer. Syr. 35: 21 (Bib. 1541). Denna skuta framkom icke till Jönköping förrän alldeles på samma gång som vi anlände dit. De Geer Minn. 1: 146 (1892).
3) (†) till FRAM 5: komma tillstädes.
a) om person: infinna sig, inställa sig. Oss förvndrer .. hwad orsak thet haffwer att han icke framkommer. GR 17: 232 (1545). (Man bör) låtha vngdomen framkomma till att förhöras och pröffuas, om han sina troos articlar rätt fattat haffuer. KOF 1: 226 (1575). Jtem haffwer och Läntzmannen twå gångor wist, stemt honom till rätta för sitt Bolerij, men huru han haff(ve)r wänt sigh ähr han inthz ähn framkommen. VDAkt. 1650, nr 50. Nordström Samh. 2: 685 (1840).
b) om sak: bringas tillstädes, föras fram, forslas fram; särsk. i uttr. låta framkomma ngt. Attu haffwer latid framkomma mest all tilfong till wår hammersmidie wed Wångabergh. GR 17: 78 (1545). Må han lathe upbyggie ett stall utaff thet timber i vinther framkommet ähr. Därs. 24: 505 (1553). Tw giffwer tilkenne, attw effter wår befalningh haffwer .. latedt framkomme enn hoop bielker sparrer och bräder till Jöneköpingz Slottz Täckningh. HB 2: 140 (1577).
4) (†) tr. till FRAM 5: forsla fram (ngt). Bokmalmen hafua och almogen i denne vintter med flijtt framkommitt. OxBr. 11: 24 (1616).
5) till FRAM 5: stiga fram (på en för uppmärksamheten utsatt plats), träda fram; komma ut (från ett ställe där man varit dold l. innesluten). Från såret framkom ett tjockt var. Hwj är iagh doch vthu modherlijffuena framkommen, at iagh sådana jemmer och hiertans sorgh see moste. Jer. 20: 18 (Bib. 1541). Om natten passerade vi en tiock skog, hvarvtu framkommo tre karlar, som (osv.). Humbla Landcr. 556 (1740). Villaflor .. skådade briggen .. försvinna och åter framkomma mellan .. (vikens) talrika öar. Palmblad Nov. 1: 102 (1840). Från sitt gömställe under vintren framkommer .. (skogsödlan) tidigt om våren. Nilsson Fauna 3: 30 (1842). — särsk.
a) om växt(del) o. d.: växa fram; skjuta upp; spira upp. Om Våren, när Blomme-Knopparne framkomma (på tulpanerna). Ahlich 7 (1722). Wennerberg 2: 234 (1882).
b) i uttr. framkomma med ngt (jfr 6).
α) i eg. anv.: stiga fram l. komma med ngt (för att överlämna det). Den 6 Feb: Woro Ridderskapet församblade, .. Framkom Larss Skytte med Peter Kruses Skiöldebref. RARP 1: 24 (1627). Huru vågar ni understå er att framkomma med en sådan häst? (röt officeren åt gästgivaren). Carlén Skjutsg. 18 (1841).
β) oeg. (jfr c).
α’) (numera knappast br.) framtaga ngt (från ett gömställe o. d.) Sundén (1885). Han framkom slutligen med ett papper från fickan. Hahnsson (1888).
β’) (†) framföda ngt. När stoen framkomma med sina föhl. Broocman Hush. 3: 32 (1736). VetAH 1801, s. 106.
c) oeg. (jfr b β); ofta övergående i bet.: framträda, visa sig. På Gnista ägor .., thär gamle wägen framkommer, och then nye wägen sammanstöter .., stanna wij litet at beskåda the fornas häfd. Peringskiöld MonUpl. 263 (1710). Bilden framkommer först då man andas på glaset. Östergren (1921). — särsk. herald. i p. pr. i adjektivisk anv., om vapenbild som framställer hälften av en människa l. ett djur omedelbart på sidan om en skura l. sköldkant: utskjutande. Schlegel o. Klingspor Herald. 66 (1874). 2NF 25: 1363 (1917). jfr: Det kallas framkomma .., när en klyfning, stolpe och hus är förhanden, hvarifrån et Diur kommer. Uggla Herald. 101 (1746).
d) mer l. mindre bildl. — särsk.
α) (numera föga br.) uppträda (på en tänkt skådeplats), framträda (på arenan). Hon motthe niwtha brwka och oklandrath beholla alle the goodtzs .. tiil thess noghen framkommer som samma godtz kan henne wtaff winna med laghen. GR 2: 177 (1525). Alt här til dags är ingen framkommen, som en sådan skrifwekonst på Swensko sammanfattat hafwer. Swedberg Schibb. e 4 b (1716). När den andre Dmitri framkom, hvars rätta namn skall varit Nagui ..; så ärkände Marina äfven honom för sin man. Hallenberg Hist. 3: 62 (1793). Boström 3: 120 (1850).
β) (†) komma inför allmänhetens ögon, se dagen, offentliggöras, publiceras, utkomma; ofta i uttr. framkomma i (dags)ljuset. Helsingius I 6 b (1587). Allmänheten har länge efterlängtat, at få se en Svensk Ordbok framkomma i dagsljuset. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 1, s. 2. Utgifvandet hade således bordt dröja, och skriften häldre efter min död, än förtidigt framkomma. Liljestråle Fid. Föret. 2 a (1797).
γ) bliva uppenbar, komma i dagen. Såsom H. Kongl. M.tz Breff ther på gifwit, och i sin tijdh wäl skal framkomma, klarligen vthwijser. GR 1: 21 (1521). Upplysningar framkommo, som voro högst besvärande för den sakförde. Cavallin (1875).
δ) (†) komma till värkställighet, fullgöras; utgöras. Effther aff somme the häreder ganske få dagzwercker ännw framkompne äre. GR 17: 458 (1545). Doch medt så skäll att same bönder lathe theris dagxvercker thess förre framkomme. Därs. 22: 76 (1551).
ε) uppkomma, uppstå, se dagen; framställas, komma före, förebringas. Ingen prophecia är fram kommen aff menniskio berådh. 2Petr. 1: 21 (NT 1526; Bib. 1917: har någonsin framkommit av en människas vilja). Om någre klagemål framkomme om bergsbrukene. AOxenstierna 2: 65 (1612). Förslag efter förslag hade i dessa frågor framkommit och — strandat. PT 1897, nr 24 A, s. 3. — särsk. (†) om ngt konkret: komma till stånd; frambringas, alstras; bringas till världen. At alle skapelsens Wärk äre framkomne tillijka och på en gång. Schroderus Os. 1: 431 (1635). Aldrig ästu af den milda Venus, nog aldrig af Anchise framkommen: men utaf den stränge Caucaso framkläckt. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 120. Så vida varor allena utgiöra en Stats rikedom och förmögenhet och desse framkomma allenast genom arbetare. Fennia XVI. 3: 48 (i handl. fr. 1761).
6) till 5, i uttr. framkomma med ngt (jfr 5 b), framträda med ngt (ett yttrande o. d.); framställa, framföra, uttala, yttra ngt; komma med ngt. GR 12: 225 (1539). The som .. med någon otijdigheet .. på Predikstolen framkomma. Kyrkol. 2: 2 (1686). (Lärda pedanter äro egenkära) när de framkomma med några ynkelige och utan all smak sammanflickade Verser. Lundberg Paulson Erasmus 129 (1728). (Han hade) framkommit med osannfärdiga uppgifter. Adlerbeth Ant. 1: 112 (c. 1792). Hvem som har ett förslag .. skyndar sig att framkomma dermed. Leopold 5: 461 (c. 1800). Zola .. utfar väldeligen mot den granskare, som framkommit med detta påstående (att han plagierat). PT 1897, nr 156, s. 3.
1) om väg, terräng o. d.: varpå l. varöver man kan komma fram l. taga sig fram, farbar; ofta i bild. Düben Lappl. 480 (1873). Landsvägen .. är i allmänhet god och för en icke alltför ovan velocipedturist fullt framkomlig. TurÅ 1899, s. 256. Den från en del håll klandrade aggressiviteten i de ekonomiska krafven (från Svenska transportarbetarförbundet) var under dessa förhållanden den enda framkomliga vägen. 2NF 27: 1074 (1918). jfr O-, SVÅR-FRAMKOMLIG.
2) (i fackspr.) om fordon o. d.: som kan komma fram l. taga sig fram (på en väg). Ingen (slädautomobil) har hitintills .. visat sig hållbar och framkomlig äfven på uppslitna och guppiga vägar. NDAVL 1910, nr 83, s. 1. Nyström NKina 2: 119 (1914). —
FRAMKOMLIGHET, r. l. f.
1) till FRAMKOMLIG 1: farbarhet o. d. VFl. 1905, s. 16. Bedöma isens framkomlighet. Ekman NorrlJakt 241 (1910).
2) (i fackspr.) till FRAMKOMLIG 2: möjlighet l. förmåga att komma fram l. taga sig fram (i en terräng); såväl i fråga om fordon o. d. som i fråga om person, trupp(slag) o. d. Hazelius Förel. 387 (1839). Våra fienders artilleri har icke samma framkomlighet som vårt. Aminoff Krigsg. 206 (1904). Det visade sig äfven, att framkomligheten med packdjur var mycket stor. PT 1913, nr 293 A, s. 2. —
FRAMKOMST, r. l. f.
1) till 1.
a) (i sht i fackspr.) i eg. anv.: förhållande(t) l. möjlighet(en) att komma fram l. taga sig fram (ngnstädes). Skogsfågelstockar, harstockar o. d. hafva placerats i vägar med fri framkomst. Fatab. 1906, s. 12. Nödiga anordningar för fiskens framkomst. SFS 1918, s. 1122.
b) bildl.
α) (numera föga br.) förhållande(t) att komma sig upp l. fram (i världen); befordran, karriär; jfr FRAMKOMMA 1 a. (Jag) weet inthet hwar med iag kan hielpa mine barn till någon framkompst i werden. VDAkt. 1706, nr 244. En lysande framkomst på ämbetsmannabanan väntade honom. NF 9: 222 (1885). Blomberg Överg. 41 (1915).
β) (†) förkovran; jfr FRAMKOMMA 1 b. Hurusåsom han sijn profession .. uthan den studerande ungdomens nytta och framkompst handterat hafwer. ConsAcAboP 4: 503 (1679).
2) till 2: ankomst, anländande. Att betalas vid framkomsten. UrkFinlÖ I. 3: 93 (1597). Närlagde bref feck jag nyligen ifrån Prof. Bayer i Petersburg, däruti han lärer nämna om (de avsända) Böckernas framkomst. BenzelBr. 67 (1731). Vid framkomsten till Riddarholmen skulle de resandes saker visiteras. De Geer Minn. 1: 26 (1892).
3) till 5.
a) (numera föga br.) i eg. anv.: förhållande(t) att komma fram l. ut (ur ngt). Hoorn Jordg. 2: 124 (1723). (Snokens) tidigare eller sednare uppvaknande eller framkomst (ur vinterkvarteret) beror dels på vintrens beskaffenhet och dels (osv.). Nilsson Fauna 3: 46 (1842). Röken, som pinar sig in i ögonen och underlättar framkomsten af sorgens på röda näsor glimrande små symboler. Hedenstierna Kaleid. 28 (1884).
b) bildl.: uppkommande, tillblivelse; utgivande, publicering; jfr FRAMKOMMA 5 d β o. ε. Den oändeliga mängd af Böcker, hvilka förtjena den förgätenhet, hvaruti de strax efter deras framkomst gerna lämnas. SP 1779, s. 424. Det inflytande, som framkomsten af nya uppfinningar utöfvar på nationernas ordförråd. NordT 1892, s. 231. Lamm Oxenst. 203 (1911).
Spalt F 1330 band 8, 1925