| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
1) bete sig oskickligt l. otympligt l. fumligt (med ngt), fumla; i sht i fråga om osäkra l. oskickliga l. darrande rörelser med händerna l. fötterna; famla, snubbla; äv. i fråga om tal: stappla, snubbla (på målet), ”hacka”. Blanche Tafl. 264 (1845). Ett obetydligt fubblande kan låta hanen (på bössan) falla i otid. Bergström HbJagtv. 26 (1872). (Man) fubblade med fötterna i den hastiga takten (i dansen). AB(L) 1895, nr 293, s. 2. Det är så lätt att fubbla på ett ord. Landsm. XI. 2: 13 (1896). Heidenstam Svensk. 2: 154 (1910). — (i Finl., numera knappast br.) i fråga om kunskaper, läxor o. d.: vara osäker, ”staka sig”. Det befanns att titulus .. mycket fubblade t. o. m. i elementär aritmetik. Lagus Pojk. 170 (1904).
2) göra fumlande rörelser, treva (med handen l. händerna i l. på l. över ngt o. d.); med fumlande rörelser syssla (med ngt). Han stod och fubblade med handen i fickan. Edgren Lifv. 1: 161 (1883). Petter fubblade med mössan. Geijerstam FattFolk 2: 85 (1889). Heidenstam Folkung. 1: 317 (1905).
FUBBLARE, m.(||ig.). person som fubblar. särsk. (†) i överförd anv.: stympare, ”fuskare”. Både fubblare och mästare. Thorild 4: 205 (1795). —
FUBBLIG, adj.; adv. -T. fumlig. Långsam och fubblig i sina rörelser. Gå fubbligt. Almqvist DrJ 298 (1834). Herr Farintyre (var) nog fubblig att tappa min fiol. PT 1910, nr 117 A, s. 3. —
FUBBLIGHET, r. l. f. fumlighet. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 190. Fubblighet i händerna. VerdS 154: 24 (1908).
Spalt F 1746 band 8, 1926