| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GEMENSAM jeme4nsam, äv. (i sht i Sveal.) 032, ngn gg 30~2, adj.; adv. -T.
som har avseende på l. tillhör l. brukas av flera (på en gång); samfälld. Hava ngt gemensamt med ngn. Gemensamt med, (till)sammans med. Göra gemensam sak med ngn (se SAK). För gemensam räkning. Enas om ett gemensamt uppträdande. Vår gemensamme vän. Den gemehnsamme Fienden. Lagerberg Dagb. 3 (1710). Til Häradets gemensamma nytto. RB 2: 7 (Lag 1734). Gud! hvars välsignelse jag gemensamt med dessa vänner så ymnigt fått röna. Lehnberg Pred. 1: 156 (c. 1800). Ständernas gemensamma Utskott. RO 1810, § 46. Dessa och flera skäl emot förslaget utvecklades af Gyllenborg och Löwen i ett gemensamt betänkande. Malmström Hist. 2: 329 (1863). Brinkman och jag hade det gemensamt, att vi båda i en högaristokratisk omgifning hyste liberala åsikter. De Geer Minn. 1: 69 (1892). Alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt. Apg. 2: 44 (Bib. 1917). — särsk.
a) (†) i uttr. vara ngn gemensam med ngn, vara gemensam för ngn med ngn, vara gemensam för ngn o. (för) ngn (annan), äv. vara gemensam med några, för några. (Järnbörden) har varit våre hedniske Fäder med de Gamle Græker gemensam. Dalin Hist. 1: 216 (1747). Dessa båda suppositioner äro .. gemensamma med alla de Rätts-Systemer, som vi redan känna. Biberg 2: 83 (c. 1820). Denna svaghet för det förflutna är gemensam för Humboldt och Steinthal med Becker och Grimm. Claëson 1: 258 (1858).
b) i uttr. gemensam votering, särsk. statsv. om sådan votering inom riksdagen, då riksdagens båda kamrar betraktas ss. en församling o. deras röstetal hopsummeras; äv. om dylik gemensam omröstning i annan på två kamrar fördelad representation. Uti 69 och 70 §§ (av RF) angifvas de frågor, som, der Kamrarne stadna i olika beslut, skola afgöras medelst gemensam votering. BtRiksdP 1872, I. 2: nr 208, s. 1. Malmgren SvGrundl. 62 (1921).
c) (†) ss. adv. i bet.: över lag, allesamman. Kalm Resa 2: 459 (1756). Besinna dig, och skona oss gemensamt! Atterbom LÖ 2: 86 (1827).
GEMENSAMLIG, adj.; adv. -en (2RA 1: 300 (1723), Möller (1755)). (†) gemensam; samfälld. Hvad ej egenteligen hörer till des gemensamlige öfverläggiande. 2RA 1: 326 (1723). Hof Skrifs. 267 (1753).
Spalt G 189 band 10, 1928