| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLITTRIG glit3rig2, adj.; adv. -T.
(i sht i vitter stil, numera föga br.) glittrande, glänsande, skimrande. En Demant så glittrigh skär och reen. Achrelius Dan. F 3 a (c. 1690; möjl. adv.). En glittrig våg. Bellman 6: 166 (1785). Från gröna stränder glider / min lätta båt / i skära morgontider / å glittrig stråt. Idun 1893, s. 298. Hallström Skogsl. 127 (1904). — jfr VIT-GLITTRIG.
Spalt G 577 band 10, 1929