| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HABIL habi4l, adj. -are. adv. -T.
1) kompetent, duglig.
a) jur. behörig (att döma, processa, vittna, vara l. företaga handlingar ss. legal ställföreträdare, fullmäktig o. d.). VRP 10/6 1732. Åsikten, att omyndigförklarad icke är habil att processa såsom legal ställföreträdare. Kallenberg CivPr. 1: 653 (1922). Af domboken bör .. alltid framgå, huruvida rätten varit domför och dess ledamöter habila. Därs. 2: 143 (1927). — jfr DOMAR(E)-, IN-, PARTS-, PROCESS-HABIL m. fl.
b) som är fullt lämpad l. skickad för sin värksamhet, kvalificerad för sin post (tjänst o. d.), som (i sin värksamhet) utmärker sig för skicklighet l. kunnighet, duglig, skicklig; numera bl. i anv. som närma sig c. Iblandh dhem, som nu skohla introduceras, är een af Cantzliet benembd Smedman, een mycket skickelig och habile person. RARP 15: 89 (1686). (Instrumenten) äro giorde i Rom af en habile mästare. SvBrIt. 1: 85 (c. 1700). Doctor Carl Linnæus .. (anses) utomlands nu för tiden .. för en af de habilaste Botanicis. Fries 2Linné 1: Bil. s. 31 (i handl. fr. 1740). Habila, om ej stora, financierer / .. Som, medan skuld på skuld de dristigt hvälfva, / Med sina siffror stå som nollor sjelfva. CVAStrandberg 5: 346 (1865); jfr c. — (†) (Om) någon ibland dem vore till Prestman habil. Cavallin Herdam. 5: 45 (cit. fr. 1777).
c) som har stor förmåga att reda sig ur svårigheter, smidig, skicklig; äv.: slug, ”smart”; om sak: som röjer l. är uttryck för dylik egenskap. Om han (dvs. M. Wellingk) eller någon annan habil Man ej kunde anförtros, om et slikt (ärende, dvs. freden med Danmark) at handla. MStenbock (c. 1710) hos Loenbom Stenbock 2: 299; jfr b. Då (Arvid) Horn intet kunde behålla Drottningen ensamt vid Riksstyret, vände han habilt kappan, .. blef ett stöd för Fredrics regering. HSH 7: 282 (c. 1750). (Konstnären Masaccio) var blott ett stort geni; han var ingen habil politiker. Lundegård Prom. 2: 15 (1893). Den habile och medgörlige Jesper Benzelius. Hagström Herdam. 3: 392 (1899); jfr 2. Den blott habile teaterförfattaren blir lätt ytlig eller schablonmässig. Wrangel Dikten 257 (1912). Motsatsen mellan gällande rätt och habilt iscensatt praxis i vårt offentliga liv. SvD(B) 1927, nr 185, s. 7. Habila politiska äventyrare. NorstedtVärldH 15: 61 (1928).
2) (numera knappast br.) medgörlig, tillmötesgående. Ekbohrn (1868). Östergren FrämOrd (1918, 1928).
Ssg (till HABILITERA slutet): habilitations-skrift. [av t. habilitationsschrift] vid tyska universitet: vetenskaplig avhandling för vinnande av docentur, docentspecimen. 2NF (1908). —
HABILITET, förr äv. HABILITÉ, r. l. f. (habilje 1847 (gm medveten sammanblandning med fr. habillé; användt med syftning på en i fr. föga kunnig person)) [jfr t. habilität, fr. habilité, lat. habilitas] egenskap(en) l. förhållande(t) att vara habil.
1) till 1.
a) jur. till 1 a. Allmän, speciell habilitet. Vittnens habilite. 2RA 1: 230 (1723). Rabenius Kam. § 44 (1825). Beträffande habiliteten att vara fullmäktige äro kvinnor numera i allo likställda med män. Kallenberg CivPr. 1: 679 (1922). jfr DOMAR(E)-, FULLMÄKTIGS-, PARTS-, PROCESS-HABILITET m. fl.
b) till 1 b; numera bl. i anv. som närma sig c. Palmstedt Resedagb. 141 (1780). Karl Kullberg, en man .. med mycken habilitet för olika arter af skriftställeri. Sturzen-Becker 1: 125 (1861). NF (1882).
c) till 1 c. GJEhrensvärd Dagb. 1: 4 (1776). Onekligen saknade han (dvs. K. XII) Marlboroughs habilitet. Hagberg VärldB 97 (1927).
2) (numera knappast br.) till 2: tillmötesgående sätt, medgörlighet. Ekbohrn (1868). BonnierKL (1924). jfr: En alltför hygglig karl med mycken ”tornyr” och ”habilje”, fast han talar illa fransyska. Blanche Våln. 259 (1847).
-villkor. Lagen uppställer .. ej några särskilda habilitetsvillkor för advokater. Kallenberg CivPr. 1: 835 (1922).
Spalt H 4 band 11, 1930