Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HORISONTELL hor1isontäl4 (hårisånntä´ll Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(-son- c. 1747 osv. -zon- 1711—1887. -tail(e) 1711—1795. -tel 1719—1906. -tell 1719 osv.)
Etymologi
[avledn. till HORISONT, trol. bildad i sv. ss. sidoform till HORISONTAL efter mönstret av andra avledn. med suffixet -ell växlande med -al]
(i sht i fackspr.) adj. till HORISONT 1: horisontal (se d. o. α), vågrät. KKD 5: 274 (1711). (Grenarna) hafva inga sidesgrenar eller qvistar utan stå horizontailt eller gerade ut ifrån stammen. Linné Diet. 2: 117 (c. 1750). Den horisontella linjen i landskapet inger föreställning om lugn, hvila. TurÅ 1904, s. 29.
Ssg (†): HORISONTELL-LINJE. horisontallinje. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 204.

 

Spalt H 1217 band 11, 1932

Webbansvarig