Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IGNORERA iŋ1nore4ra l. in1jo-, l. -år- l. -ωr-, i Sveal. äv. -e3ra2 (iggnore`ra Dalin, iŋ´nωre؛ra eller iŋ´nå-, även in´jåre؛ra LoW), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) vara okunnig om (ngt), icke hava vetskap om (ngt), icke känna till (ngt). MStenbock (1710) hos Loenbom Stenbock 2: 275. Detta utgifne fastebref, har Rådman Enochsson, så mycket mindre kunnat ignorera, som dess egit, så väl som de fleras, namn deruti teknade äro. VRP 5/11 1737. I dag först visste man om din resa hos Kulaus. Lenngren ignorerar den ännu. Kellgren (SVS) 6: 134 (1784). Dalin (1852).
2) låtsa sig sakna kännedom l. vetskap om (ngt), låtsa sig icke känna till (ngt); (med avsikt) underlåta att uppmärksamma (ngt l. ngn); låtsa sig icke märka (ngt l. ngn); icke fästa avseende vid (ngt); behandla (ngn l. ngt) som luft. Det kan man inte ignorera. Geijer I. 5: 297 (1820). Om Engelska kyrkan kan man .. säga, att den snarare ignorerar än tolererar dissenters. Dens. I. 7: 207 (1837). Bankiren hade orsak att känna sig illa behandlad. Hans dotter ignorerade totalt hans faderliga myndighet. Bergman JoH 281 (1926).
Spalt I 140 band 12, 1933