| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INACKORDERA in3~akorde2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
1) (†) refl. i uttr. inackordera sig till ngt, överenskomma l. träffa avtal om anställning vid ngt. På det jag .. kunde .. få behörigt Resepass till Malmö, at derstädes till Regementet mig inaccordera. VDAkt. 1769, nr 53.
2) överenskomma om att mot viss ersättning erhålla kost o. logi (stundom enbart kost) för (ngn l. sig ngnstädes l. hos ngn), i sht för längre tid; äv. i p. pf. i substantivisk anv.: inackordering (se d. o. 3), pensionär; jfr ACKORDERA 1 e. Inackorderad i, förr äv. för maten. Under skoltiden voro barnen inackorderade i staden. Et hederligt Fruntimmer (önskar) inaccordera sig mot betalning i något hederligt hus på Landet. IT 1791, nr 16, s. 4. En som är inaccorderad för maten på ett spisqvarter. Westee (1842). Restaurationer, där öl utskänkes .. åt ”inackorderade”. BtRiksdP 1912, 9: nr 27, s. 3. — särsk. i utvidgad anv., med avs. på husdjur (i sht hästar l. kor). Har man icke rätt att misstänka, det allt för stort antal hästar ”inackorderats” å (stuteriet) Ottenby? GHT 1895, nr 237, s. 3. TurÅ 1908, s. 51.
Spalt I 276 band 12, 1933