| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFÖRA in3~fö2ra l. ~fœ2-, v. -för, -de, -t, -d; se för övr. FÖRA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, G1R 1: 19 (1521), Martin Bensj. 174 (1782)), -ING (numera mindre br. utom i vissa ssgr, Stiernman Com. 1: 273 (1577), Östergren (1928; angivet ss. sällsynt form)), -NING (numera föga br., G1R 21: 42 (1550), SD(L) 1900, nr 487, s. 3), -SEL (se d. o.); -ARE (tillf., Schultze Ordb. 1251 (c. 1755), SoS 1920, s. 4 (i bet. 3)).
1) (låta) förflytta (ngt l. ngn) in (i l. till ngt); särsk. med tanke på användande av fordon l. fartyg l. lastdjur o. d.: inforsla, intransportera; äv. (numera föga br.): bära in (ngt). 5Mos. 28: 38 (Bib. 1541; Bib. 1917: inbärga). I Hofwet lustigh sång tå hördes, / Mång Rätter och dryck ther infördes. Fosz 292 (1621). Fyra capitener .., huilke på sledar er införda till Dansik. OxBr. 6: 13 (1627). (Till att rätt sköta en åker hör bl. a.) Tijdh och Sätt (medh een hast) Säden vpskära, införa och tröska låta. Risingh LandB 13 (1671). I samma kungörelse inskärptes åliggandet att, om Armfelt skulle komma inom Sveriges gränser, gripa och till närmaste kronohäkte införa honom. Tegnér Armfelt 2: 295 (1884). — särsk.
a) i fråga om tillförsel av varor till ett land l. en stad o. d.: skaffa in, bringa in; importera; äv. bildl. Her införes j landit böker som moot samma luther scriffne æro. G1R 1: 232 (1524). K. M:tz tollare .. tiltaladhe en schipper .. om nåkutt öll, som han hade jnnförtt. SkrGbgJub. 6: 1 (1586). Ack! allt det galna införs utifrån / fast kraft och klarhet inom landet vexa. Tegnér (WB) 2: 189 (1815). Man sörjde äfven för att alla till staden införda lifsmedel och andra varor först utbjödos åt där boende konsumenter. 2UB 10: 389 (1907). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing, -ning: införsel; äv. mer l. mindre konkret. G1R 21: 42 (1550; konkret). Effter fögha Införningar äro til at förmodha, vthi Pestilentziske Tidher, aff Fremmande Orther (så är tillrådligt att i tid beställa näringsmedel från andra orter). L. Paulinus Gothus Pest. 100 a (1623).
b) stoppa l. sticka l. skjuta l. köra (ngt) in (i ett hål l. en fördjupning l. öppning o. d.). Införa kulan i kanonen. Möller (1790). Traube observerade, att blåskatarr uppstod efter införande i blåsan af orena sonder. Sundberg Mikroorg. 10 (1895).
c) oeg. l. bildl. — särsk.
α) artill. i uttr. införande yta l. räffelkant o. d., den kant av räfflan i en framladdare som ligger an mot styrmedlet (knappen), när projektilen från mynningen införes i loppet. (Sv.) Införande reffelkant, (fr.) Flanc de chargement (Flanc non directeur). Tigerhielm 17 (1867). Billmanson Vap. 22 (1880). De Ron o. Virgin 2: 4 (1890).
β) (i sht i fackspr., mindre br.) anlägga l. anbringa (en väg l. ledning o. d.) så att den kommer l. leder in (ngnstädes); inlägga l. installera (gas- l. vattenledning o. d.). (Sv.) införa gasledning, (eng.) lay on gas. Björkman (1889). Dessa båda banor (dvs. norra stambanan o. bärgslagsbanan) äro (i förslaget till nya bangårdsanordningar i Sthm) .. införda bredvid hvarandra i centralbangården. TT 1899, Allm. s. 89.
γ) i sht jur. i fråga om medförande av ngt i boet vid giftermål; äv. i fråga om förvärvande av ngt för boet under äktenskapet; särsk. i uttr. införa i boet. Hustruns i boet införda hemgift. Olivecrona LagbGift. 36 (1851). Sundén (1885). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing, -ning i konkret anv.: vad en make (särsk. hustrun) medför(t) i boet; hemgift. Charpentier Sytn. 57 (i handl. fr. 1624). HärnösDP 1694, s. 192 b.
2) bringa (ngn l. ngt) att förflytta sig in (i l. till ngt l. ngn); leda l. ledsaga l. eskortera (ngn l. ngt) in. G1R 1: 21 (1521). Nähr the till Riga ankommo, bleff han på slottett innförder. HH 20: 392 (c. 1640). Ankomne till samlingslokalen, knackade de trenne gånger på dörren; den öppnades, och Franzén infördes i en krets svartklädda personer. Wirsén i 3SAH 2: 151 (1887). Heidenstam Karol. 2: 105 (1898). I gillet (dvs. S:t Knutsgillet i Lund) intogs följande: .. Fru (N. N.), .. införd av sin man fabrikören (N. N.) SDS 1928, nr 12, s. 8; jfr c α. — särsk.
a) med avs. på transportmedel: bringa in; köra l. segla l. bogsera in o. d. Skeppet Jägeren ähr sedan infördt på strömen om Wesselmynde. AOxenstierna 1: 120 (1627). Blandade tåget från Krylbo till Stockholm .. fick sin maskin i olag .. hvarför reservmaskin måste utgå för att införa tåget. SD(L) 1894, nr 44, s. 4. Kaparekaptenen Kulberg hade .. inom svenskt farvatten tagit ett engelskt fartyg såsom pris och infört det till Marstrand. Odhner G3 2: 112 (1896).
b) (i sht i fackspr.) leda l. släppa (en vätska l. gas l. elektrisk ström o. d.) in (i ngt). TT 1871, s. 230. (Den elektriska) Strömmen föres från Kander med .. 16000 volts spänning och införes till 14 transformatorhus, belägna utefter järnvägslinien. Därs. 1899, Allm. s. 276.
c) i överförd anv. — särsk.
α) göra (ngn l. ngt) bekant l. förskaffa (ngn) upptagande (i en krets av personer); introducera; äv. med avs. på (ämne för) litterär produkt o. d. Nordforss (1805). (Greve Stackelberg) införde .. (Sprengtporten o. Armfelt) i Warschaus förnäma verld. Tegnér Armfelt 1: 26 (1883). Andra deltagare i den vittra umgängeskrets, dit Choræus infördes, voro Valerius, Wallin, Sven Björck, Wallmark m. fl. Snoilsky i 3SAH 9: 64 (1894). En av den moderna amerikanska litteraturens mest berömda och mest omstridda figurer har i dessa dagar blivit införd hos den svenska allmänheten genom översättningen av An American Tragedy. Böök 4Sekl. 245 (1928). jfr (†): Thå han införer then förstfödda j werldena. Ebr. 1: 6 (NT 1526; Bib. 1917: han .. skall låta den förstfödde inträda i världen). — särsk.
α’) i fråga om introduktion på riddarhuset. Axell Rääf ifrån Finland, hwilken och strax wardt sitt rum tilldeeltt effter hans Slächt tillförenne war jnfördtt. RARP 2: 5 (1633). FinBiogrHb. 301 (1896).
β’) handel. i p. pf. ss. adj.: inarbetad; som har goda förbindelser. Duglig och ansedd Resande, väl införd hos Köpmännen i Göteborg, Vestergötland (osv.), sökes af Caffe & Mjölfirma. GHT 1895, nr 137 B, s. 4. SvD(A) 1931, nr 307, s. 20.
β) låta (ngn) uppträda l. framträda (i ett skådespel l. en roman o. d.), framställa. Att införa vthi sådana speel (dvs. av djäknar o. ”unga personer” uppförda komedier o. tragedier) the helige Trefåldigheetz personer, skal icke bliffua här effter tilstadt. KOF 1: 347 (1575). Längre fram i talet införes Upplysningen själf personifierad. Snoilsky i 3SAH 9: 37 (1894). SvD(A) 1930, nr 50, s. 11.
γ) sätta (ngn) in (i ett kunskapsområde); särsk.: bibringa (ngn) de första grundläggande kunskaperna (i ngt). Schotte NyköpElLärovH 2: 38 (i handl. fr. 1774). Min äldsta syster var den första, som införde mig i litteraturen. Böttiger 6: 22 (c. 1875). Barnen införas i hemmen i sådana förhållanden, att man skulle rent af förfäras, om man visste, hvad de kände till. AB 1895, nr 281, s. 3. Ponce satte såsom mål för sin undervisning (av dövstumma) att införa de dövstumma i de fullsinnades språk och att lära dem att tala. Nyström DöfstUndH 26 (1907).
δ) komma (ngn) att inträda (på en viss bana o. d.); äv. (numera föga br.): bringa (ngn på en tanke o. d.); äv. (numera knappast br.): försätta l. draga (ngn) in (i en viss belägenhet l. ett visst händelseförlopp o. d.). Införa ngn på brottets bana. När .. (lybeckarna) införde osz udi samme gullenske feijde (osv.). G1R 28: 114 (1558). Med hvad ofog Contraparten .. söker dem Oroa och uthi en vidlyfftig Rättegång införa. VRP 16/11 1730. Den saken införer oss på ett nytt kapitel. Svedelius StatsrAnsv. 52 (1856). En egendomlig tillfällighet införde honom på porträttmåleriet. CBååth-Holmberg i Idun 1901, s. 203. — särsk. (†) i sådana uttr. som införa (ngn l. sig) i bekymmer l. farlighet l. fördärv l. prövning l. skada l. undergång o. d. RA I. 1: 409 (1544). (Vi) ähre nu så jemmerligen införde udi sådane stor bekymber, sorgh och besväringer, så att vi icke vete, hvad ände thette ärende tage vill. G1R 29: 454 (1560). Isogæus Segersk. 1358 (c. 1700).
ε) [jfr IMMITTERA 1] (†) giva (en fordringsägare) ”införsel” (i en gäldenärs egendom); jfr INFÖRSEL 3 a. Creditorerne (bliva) effter Lagh i hans (dvs. den försumlige gäldenärens) Egendomb löst och fast .. af Borgemestare och Rådh införde. Stiernman Com. 1: 712 (1619).
3) åstadkomma att (ngt nytt) förefinnes l. gör sig gällande l. brukas l. tillämpas l. omfattas l. gäller (ngnstädes); föreskriva (ngt) ss. gällande. Införa nya seder och bruk. Kristendomens införande i Sverge; jfr 1 a. Införa en ny lärobok i skolan. Ibland idher wardha kommandes falske lärare, hwilke och medh införa förderffueligha partijer. 2Petr. 2: 1 (NT 1526; Bib. 1917: införa fördärvliga partimeningar). Ingen ny lagh (skulle) införas vtan then menige mandz samtyckie. OPetri Kr. 160 (c. 1540). Thenna hälsosamma ordningh (att ha biskopar) är och .. infördt worden uthi thetta Högloflige Konunga rijket. KOF II. 2: 231 (c. 1655). Kongl. Maj:t (har) funnit bäst vara .. at här i Riket införa det förbättrade Calendarium, som eljest kallas det Gregorianska. PH 5: 3180 (1752). En senare tid har medfört en viktig ombildning av danslekens form genom införandet av pardansen. Nilsson FestdVard. 95 (1925).
4) intaga l. upptaga l. medtaga (ngt i en skriftlig framställning, i en publikation o. d.), låta (ngt) inflyta; anteckna l. nedskriva l. inskriva (ngt i en bok, ss. en räkenskaps- l. protokollsbok l. å en blankett o. d.); bokföra. At the ord ”konungen är ey välliandes utan ärfvandes” borde i lagboken införas. RA I. 2: 8 (1561). Efth[er] ther funnes feel i Rägenskapen om för- [skrifne] 400 {marker}, så att icke mere än halfparten war infördt, Dhå moste (osv.). SthmTb. 20/11 1577. Skal .. (notarien) upläsa i Consistorio thet han noterat hafwer, för än thet reent skrifwes och i protocollet införes. KOF II. 1: 370 (1659). The Psalmer som här til warit brukade, och uti Upsala Psalmboken äre införde, skola och här efter .. siungas. Kyrkol. 13: 1 (1686). Uti .. (försäkringsbrevets) öpna rum införes: 1) Försäkringstagarens eller dess Ombuds namn. PH 5: 2968 (1750). I kurlistan stod han införd som d:r Anton Andersson från Sverige. Lundegård Stormf. 6 (1893).
5) (†) föra (ngt) på tal; bringa (ngt) å bane; framdraga l. meddela l. berätta (ngt); redogöra för (ngt), skildra, utveckla; anföra, citera, åberopa. Svart Gensv. E 4 b (1558). Achtar man nu icke nödigt (i denna bok) införa någhra Swärmandars wilfarande och wrångwijsa insagor. Phrygius HimLif. B 2 b (1615). För de orsaaker, som uthi mitt breeff införde äre. OxBr. 5: 400 (1626). Här moste iagh nu införa then förtreflige Tydske Philosophi, Philippi Paracelsi mening. Muræus Arndt 4: 55 (1648). At han (dvs. Johannes) .. Cap. 2: 4. införer, huru främmande Christus ställer sig emot sin Moder. Borg Luther 1: 151 (1753).
6) (†) framhålla; påpeka; poängtera; invända; taga anledning (av ngt) till den anmärkningen l. invändningen (att osv.); draga den slutsatsen (att osv.), sluta (ngt av ngt). Några (kunna) til äfwentyrs .. införa, at thet kommer Predikanterna föga wid tala om Örlig och Krijgzwäsende. L. Paulinus Gothus JClaeszon 39 (1611). Häraff kunde införas, att och en osäker stillestånds tractat icke aldeles vore till att uthslå. AOxenstierna 1: 515 (1623). (Munkarna) införde .., at the bådhe Natt och Dagh giorde sine Böner för heele Församlingennes Wälfärd. Schroderus Os. 2: 640 (1635; lat. orig.: Monachi contra afferunt). Jag vet ej, hvad man haft att gripa till 1527, om ej tionden funnits, men af den tillgången kan ej införas, att presten bör ha intet. Rodhe Lindblom 127 (i handl. fr. 1794).
(4) -TECKEN. tecken utsatt vid en (ett) i marginalen av ett manuskript l. korrektur gjord (gjort) rättelse l. tillägg, utmärkande att rättelsen l. tillägget skall införas på viss plats i texten där ett liknande tecken är anbragt; äv. om detta senare tecken; jfr INSIGNERINGS-TECKEN. —
-ÖPPNING. tekn. öppning för införande av en (elektrisk) ledning. Elfving Starkstr. 166 (1909). FFS 1930, s. 429.
C [möjl. förkortning av INFÖRSEL-; med avs. på bildningssättet jfr DRÖJSMÅL m. fl.] (till 1 a; föga br.): INFÖRS-ORT. införselort. Liverpool är förnämsta införsorten för bomull i England, Göteborg för bomull och äfven .. för kol i Sverige. Torpson Norden 54 (1887). —
-TULL. införseltull, importtull. In- och utförstullarne. PT 1791, nr 11, s. 1. Tamm SammansOrd 155 (1900). —
-VARA, r. l. f. införselvara, importvara. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 155 (1868). Tamm SammansOrd 155 (1900).
Spalt I 458 band 12, 1933