| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INSINUERA in1sinɯe4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade (ipf. -erte, mera sällan sup. o. p. pf. -ert, i vissa trakter av Finl., vard., Porthan BrefSamt. 1: 6 (1774; sup.); jfr Bergroth FinlSv. 76 (1916)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSINUATION.
1) (†) införa (ngt i ngt).
a) bildl.: införa (ngt) ss. villkor i överenskommelse. The vthi Jaruslau församlade .. föreenade sigh fullkomligen medh Nougården om Storförstewahlet; doch insinuerandes sådant förord, at (osv.). Widekindi KrijgH 423 (1671).
b) inmänga (ngt i ngt). Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 332 (1768). Jern går til stål, då deruti insinueras svafvel och salt. Rinman Jernförädl. 274 (1772).
c) refl.: intränga (i ngt l. ngnstädes); äv. bildl. Det första salta Watten, som intet insinuerar sig i Jorden, kallar man Oceanus. Rålamb 4: 8 (1690). Man förspörier farsoten utwidga sig så i Wernamo som Reftele, insinuerandes sig och i Ry(da)holm. VDAkt. 1711, nr 39.
2) (†) med avs. på skriftlig handling (anhållan, ansökan, brev, protokoll, besvär, påminnelser o. d.) l. avhandling o. d.: ingiva (till vederbörlig myndighet), inlämna, inkomma med; vanl. med indirekt obj. l. däremot svarande bestämning inledd av prep. (ut)i l. till, betecknande den myndighet l. person till vilken handlingen inlämnas. RF 1634, § 30. Den Hollendische Admiralen .. Jnsinuerede sitt Adelssbref .. den 10. Septemb. 1644. RARP 3: 364 (1644). Denne Placat Book är uti Kongl. Råd-Cammaren underdånigst insinuerat af Jah. Schmedeman. Wedberg HD 200 (cit. fr. c. 1696). Consistorii högdtährade skrifwelse blef migh medh sidsta Posten insinuerad. VDAkt. 1707, nr 809. Har jag den ähran, dessa mina Rön och Försök, som i en liten Tractat författade äro, at til Högloflige Kongl. Vettenskaps Academien ödmjukeligen insinuera. Strålenhielm Ymp. a 3 b (1751). Cavallin Herdam. 2: 85 (1855).
3) (†) framföra l. anmäla (ngt hos ngn), tillkännagiva l. framställa (ngt för ngn), meddela (ngn ngt), underrätta (ngn om ngt); med indirekt obj. (ofta betecknande myndighet) l. däremot svarande prep.-bestämning, i allm. inledd av prep. hos; äv. utan indirekt obj. osv.: meddela, tillkännagiva, framställa; stundom med sakligt subj. (Den 8 dec.) Oplästes adviserne, ahnkombne medh ordinarie grentzeposten, då dee högstklagelige tidender om sahl. Kongl. M:tz .. dödelige frånfälle bleffve medh insinuerede. RP 2: 251 (1632). Må Staden (Kalmar) hafwa fritt tilstånd then (dvs. frimarknaden) at begynna och på behörligit sätt androm ther om förständiga och insinuera låta. Stiernman Com. 2: 153 (1638). När resolutionen öfwerlefwererades, läthe R(idderskapet) och Adelen insinuera Herr Landzhöfdingen thet beswär som theras godss wore underkastade. RARP 6: 9 (1656). Eders HöghEhreW:het iagh undånlighen insinuerer, hurusåsom Eders HögEhreWyrdh:tz sampt R(everen)di: Consist: citation är migh tillhanda kommen. VDAkt. 1671, nr 314. Såsom våra (dvs. invånarnas i Dalarna) .. Besvärspuncter inför Kongl. Maj:t .. i underdånighet insinuera (så osv.). HSH 3: 229 (1743). Domprosten Fant .. lofvade .. sjelf insinuera min sak hos Herr Professorn. Choræus Bref 3 (1798). AHFlorman (1809) hos Fürst Florman 31.
4) (†) åstadkomma att (ngn) vinner inträde l. kommer in (i ämbetsvärk l. krets o. d.). Att han må insinueras och intages vtj dehres (dvs. riddarhusets) Collegio. RARP 2: 94 (1634). Tå loffwade den Högwelb. Hr Rijkzrådh Gustaf Posse .. sigh willia honom uthi något Herrahoff uthi Stockholm insinuera. VDAkt. 1663, nr 500.
5) (†) refl.: göra sin uppvaktning (hos ngn), göra visit l. anmäla sig (hos ngn); inställa sig l. infinna sig (ngnstädes); äv. bildl., särsk. i uttr. insinuera sig som sökande (till befattning), anmäla sig som sökande. Somliga ära reda reesta till att insinuera seig hos hans kongl. höögheet. Ekeblad Bref 1: 324 (1654; rättat efter hskr.). Bem(äl)te Dusæus insinuerade sigh hooss migh i Stokholm på herredagen, och anhölt om samme tienst. VDAkt. 1665, nr 378. Gezelius Cajanus 37 (1681). Gaf altså Högwyrdige H Biskopen .. mig befalning att insinuera mig wid Kalsswijk (för att vikariera för kyrkoherden). VDAkt. 1704, nr 275. Det är icke utan frugtan jag vågar insinuera mig som Sökande till Algutsboda Sacellanie. Därs. 1790, nr 339.
6) (†) (med rekommendation) introducera (ngn hos ngn), införa (ngn hos ngn l. i ngns bekantskap), rekommendera (ngn hos ngn); bringa (ngn l. ngt i ngns ynnest l. gunst); äv. refl. Så frampt de någon tiidh ville insinuere segh uthi K. M:tz gunst igen (osv.). OxBr. 10: 312 (1631). Wij (hava) .. icke welat vnderlåta, att medh denne wår recommendation insinuera dhem (dvs. två studenter) hoos eder gode Herrar och Män. BraheBrevväxl. 1: 61 (1660). Att Kongl. Collegium täcktes benäget anse Licentiaten Kjernander och hos Hans Kongl. Maij:t insinuera till ernående af denna Poste (som provinsialläkare i Mariestad). Linné Bref I. 1: 250 (1749). Namnet Fanny, under hvilket hon först insinuerade sig i vår bekantskap! Sturzen-Becker Blyertz 193 (1842). Att man vill se konstens verksamhet användas såsom ett medel att förherrliga, att popularisera, att i allmänhetens ynnest insinuera dessa (dvs. konstens) föremål. BEMalmström 7: 257 (1849).
7) (numera bl. arkaiserande, i sht i vitter stil) refl.: (söka) vinna l. förvärva (ngns) förtroende l. gunst l. vänskap, (söka) göra sig omtyckt l. avhållen (av ngn), ställa sig in; vanl. med bestämning inledd av prep. hos, förr äv. med; i p. pr. närmande sig l. övergående i bet.: inställsam. H: Anderss skulle (enl. uppgift) wara hemma och insinuera sigh med församblingen. VDAkt. 1663, nr 292. Far fort at med smicker och sqvaller insinuera Er hos vederbörande. DA 1771, nr 33, s. 2. (Frankrike) har .. antagit en insinuerande Politik i stället för den imponerande. AJourn. 1815, nr 78, s. 1. En försagd supplikant, som söker insinuera sig hos en hög herre. Schück Shaksp. 1: 376 (1916).
8) (†) bibringa l. ingiva (ngn en idé l. tanke l. misstanke l. uppfattning o. d.); vanl. med indirekt obj. l. däremot svarande bestämning inledd av prep. hos; äv. med bibegrepp av list l. förslagenhet o. d. (jfr 9). Redan innan Brors afresa (fr. Åbo), har Gadolin insinuert Planman .. den idéen att (osv.). Porthan BrefSamt. 1: 6 (1774). (Professor Thunberg) tyckes .. vilja insinuera den tanken, at (filosofiska) Facultéten icke (osv.). DA 1793, nr 259, s. 1. Rykte gick, att drottningen insinuerat illacka begrepp hos konungen om svenska nationen. HH XXV. 2: 4 (1809). Hammarsköld SvVitt. 1: 47 (1818). Meurman (1846).
9) i förtäckta ordalag l. antydningsvis meddela l. framställa (ngt), (fint) antyda, giva en vink l. antydan om; låta förstå l. påskina; numera nästan bl. i inskränktare anv., i fråga om försåtliga antydningar l. anspelningar av för vederbörande mer l. mindre kränkande l. besvärande innehåll o. i sht i förb. med att-sats; förr äv. i uttr. insinuera ngn ngt, i förtäckta ordalag tillvita ngn ngt. VDAkt. 1653, nr 280. Crusenstolpe Tess. 4: 240 (i handl. fr. 1714; i bild). Att du häri (dvs. i skvallret) skulle ha någon andel har aldrig ens i drömmen fallit mig in, ehuru mycket besvär man gjort sig att insinuera det. Tegnér (WB) 4: 412 (1824). Ohyggliga saker (hade) blifvit Petre insinuerade ofvanifrån. Liljecrona RiksdKul. 519 (1841). (Änkan) försummade (icke) att lägga an på Brömsen och tydligt insinuera den goda hemgiften i Björkviks pastorat. Hagström Herdam. 2: 236 (1898). Liksom D. N. för 20 år sedan sökte insinuera att excellensen L. vore att jämställa med Alberti, tycks den nu (osv.). SvD(A) 1930, nr 99, s. 5.
Spalt I 790 band 12, 1933