Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTIKTA in3~stik2ta, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Rudbeckius Luther Cat. 216 (1667; i bet. 1)), -ANDE, -ELSE, -NING; -ARE (se avledn.), -ARINNA (Weste (1807; i bet. 1), Palmblad Fornk. 1: XLI (1843; i bet. 1)).
Ordformer
(-sticht- 1604—1736. -stikt- (-stict-, -stickt-) 1678—1929)
Etymologi
[jfr ä. d. indstigtelse; av IN o. STIKTA]
1) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) instifta (se d. o. 1). Carl IX Cat. V 2 b (1604). Svenska Academien insticktad den XX. Martii MDCCLXXXVI. 1SAH 1: 40 (1786, 1801). De hafva instiktat en kämpalek med alla slags öfningar. Carlstedt Her. 1: 280 (1832). Det af Kristus instiktade prestaståndet. Rydberg Ath. 217 (1859). Wirsén Sång. 117 (1884). Fröding Brev 283 (1896). Östergren (1929; angivet ss. ålderdomligt o. sällsynt). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -else, -ning i konkret anv.
a) om ngt instiftat. Pfeiff Fynd 43 (1803: insticktningar).
b) instiftelseord; bestämmelse. Schroderus Os. 1: 787 (1635: Instichtelser). Runius Dud. 1: 29 (c. 1710: Instichtelsen).
2) (†) anstifta; jfr INSTIFTA 2. Den Lieutenant, som Lord Fellamar, efter Mylady Bellastons instiktande, hade användt til at taga Jones uti häkte. Ekelund Fielding 713 (1765).
Ssgr: A: (1) INSTIKTELSE-DAG. (†) Dalin Vitt. 3: 246 (1736). 2VittAH 1: 22 (1786, 1789). —
(1) -ORD. (-stiktelse- c. 1655—1872. -stiktelses- 1635) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) instiftelseord. Schroderus Os. III. 2: 152 (1635). Kyrkol. 2: 12 (1686). Ahlman (1872).
B (†): INSTIKTELSES-ORD, se A.
C (†): (1) INSTIKTNINGS-ORD. instiftelseord. Tegnér (WB) 6: 4 (c. 1827).
Avledn.: INSTIKTARE, m.
1) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) till 1: (in)stiftare. Linc. (1640; under conditor). Lombardiska skolans firade instiktare (Lionardo da Vinci). Rydqvist Resa 70 (1838). Dalin (1852).
2) (†) till 2: anstiftare. Dessa, som senaste väsendets (dvs. studentoroligheternas) instictare varit haffva. Rudbeck Bref 30 (1663).

 

Spalt I 867 band 12, 1933

Webbansvarig