Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTERMITTERA in1termite4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INTER-MISSION.
Etymologi
[jfr t. intermittieren, eng. intermit; av lat. intermittere, avbryta m. m., av inter (se INTER-) o. mittere, skicka m. m. (se DIMITTERA, MISSION, MÄSSA)]
(i fackspr.) om ngt som befinner sig i värksamhet, utveckling o. d.: (då o. då) göra uppehåll, avstanna (för en tid); särsk. med. om sjukdomstillstånd (i sht feber), puls o. d.; numera nästan bl. i p. pr. i adjektivisk anv.: intermittent. VetAH 1779, s. 138. (Älgkalvens) hjerta pickade fortare (än normalt) .., men intermitterade ej. Därs. 1819, s. 211 (1794). En intermitterande typhus. TLäk. 1833, s. 101. BotN 1873, s. 48. Febern (tog) åter i under tre dagar, intermitterade en dag och tog åter upp sig en dag. Löwegren Hippokr. 1: 109 (1909). 3NF 7: 190 (1927).

 

Spalt I 998 band 13, 1933

Webbansvarig