Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JOVIAL jωv1ia4l l. jω1-, adj. -are. adv. -T.
(numera föga br.) jovialisk (se d. o. 4). En beskedlig och jovial Gubbe. Kellgren (SVS) 6: 166 (1787). Valerius 2: 189 (1849). Personligen var han mycket jovial, men (osv.). Mörner Liv 93 (1925).
Spalt J 206 band 13, 1934