Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAJKA kaj3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. (Nyland, Nuckö, Ormsö) kajk(a), kränga, gunga, med möda taga sig fram i båt i motvind, av estn. kaikuma, vackla, gunga]
(i vissa trakter, vard.) i fråga om rodd l. segling, stundom äv. simning: med möda l. svårighet (söka) taga sig fram; ”kava”, ”paddla”. WoJ (1891). Han .. gick ombord på ett simmande isflak, kajkade med stören och kom i drift. Strindberg GötR 102 (1904). NordIdrL 1904, s. 283 (i fråga om simning). Ligga och kajka i en skötöka. Siwertz Ämbetsm. 204 (1912). Tullbåten, som låg och kajkade vid Fjäderholmarna. SvD(A) 1933, nr 200, s. 3. DN(A) 1933, nr 298, s. 18 (i fråga om simning).
Särsk. förb. (i vissa trakter, vard.): KAJKA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. ”kava” omkring; äv. i oeg. anv. Budk(Sthm) 1893, nr 26, s. 1. 1500 m. över havet kajkade jag omkring .. i de allra härligaste drivor. SvD(A) 1932, nr 37, s. 7. —
KAJKA RUNDT10 4. ”kava” rundt; äv. i oeg. anv. AB(A) 1934, nr 17, s. 11 (i fråga om bilåkning). —
KAJKA SIG FRAM10 0 4. ”kava” sig fram; äv. i oeg. anv. NordIdrL 1900, s. 9 (i fråga om skidlöpning). Utskärsbor, som .. kajkar sig fram .. mellan isbitarna. Rönnberg Brovakt. 5 (1904).

 

Spalt K 56 band 13, 1935

Webbansvarig