Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAUKASISK ka͡uka4sisk, äv. ka͡ω-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet cauc-)
Etymologi
[jfr t. kaukasisch, ävensom eng. caucasian, fr. caucasien]
adj. till KAUKASIEN (KAUKASUS) o. KAUKASIER. SPF 1829, s. 493. Hedin Pol 1: 64 (1911). särsk.
a) (numera bl. i fråga om äldre indelning av människoraserna) om viss människoras o. d.; särsk. i uttr. den kaukasiska rasen, av tysken J. F. Blumenbach 1798 given benämning på den människoras till vilken han hänförde de europeiska folken (utom lappar o. finnar) samt ett antal västasiatiska o. nordafrikanska folk o. vilken han förmodade ha sitt ursprung från Kaukasus, äv. kallad: vita rasen. Alla dessa folkslag (dvs. inder, perser, greker, romare o. germaner) äro äldre eller yngre utgreningar af en Kaukasisk urstam. VFPalmblad i Svea 2: 12 (1819). Den ursprungliga Caucasiska raçen. Stiernstolpe Ballenstedt 3: 10 (1820). Ofta hör man .. talas om en ”vit ras” eller en ”kaukasisk ras”, vilken européerna skulle tillhöra. Men ingen torde, om han uppmanades att ange kännetecknen på en dylik ras, vara i stånd till detta. Lange Günther EurRas. 7 (1925).
b) i uttr. kaukasiska språk, sammanfattande benämning på vissa i Kaukasien talade språk vilka icke tillhöra ngn utanför Kaukasien företrädd språkgrupp. 2NF (1910). SvUppslB (1933).
Avledn.: KAUKASISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kaukasisk kvinna; jfr KAUKASIER 1.
2) kaukasiskt språk. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 67.

 

Spalt K 838 band 13, 1935

Webbansvarig