Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINENSER l. SINENSER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(chinenser 1667—1737. chinenzer 1698. sinenser 1635)
Etymologi
[jfr ä. d. chinenser, ä. eng. chinenses, pl.; efter senlat. sinensis (pl. -es), med anslutning till landsnamnet KINA (förr skrivet China) resp. SINA]
(†) kines. Schroderus Os. III. 2: 246 (1635). Rudbeck Atl. 3: 168 (1698). Rydelius Förn. Föret. § 3 (1718, 1737).
Avledn.: KINENSISK, adj. (chin-) (†) kinesisk. Willman Resa 236 (1667). Schouten Siam 46 (1675).

 

Spalt K 957 band 14, 1935

Webbansvarig