| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
1) giva ifrån sig l. framkalla ett plaskande l. smällande ljud; i sht dels i fråga om det ljud som uppkommer, då vågor slå emot stranden o. dyl. l. då vattendroppar falla mot ngt hårdt föremål, dels i fråga om det smällande ljud som uppstår, då ngn l. ngt träffar l. slår emot ngt vått l. klibbigt ämne; äv. opers. Dynande böljor / klaska och klucka. / In emot stranden / de dämpadt sucka. Hansson Nott. 30 (1885). Molin FrÅdal 190 (c. 1895). Sandaler som klaskade i smörjan. Essén HExc. 149 (1916). Här och där klaskar det i marken (av kulorna), så att gyttjan stänker. Thoma Postexp. 114 (1919). Östergren (1930).
2) (vard., mindre br.) med personobj. o. adverbiell bestämning betecknande stället där slaget träffar: slå ngn ngnstädes så att ett smällande ljud uppstår. Klaska ngn på kinden. Östergren (1930).
Spalt K 1142 band 14, 1936