Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOROTISK klorå4tisk l. klå-, äv. klω-, adj. (föga br.) -are (gradförhöjning dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet chl-. klorotisk 1875 osv.)
Etymologi
[jfr t. chlorotisch, eng. chlorotic, fr. chlorotique]
adj. till KLOROS.
1) med. motsv. KLOROS 1. Chlorotiska flickor. TLäk. 1835, s. 107.
2) bot. motsv. KLOROS 2. Den klorotiska plantan kan ej utbilda sitt klorofyll, blir följaktligen blek, gulaktig. UVTF 13: 42 (1875).

 

Spalt K 1339 band 14, 1936

Webbansvarig