Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNASSLA knas3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) knastra; äv. opers. Carlén Ensl. 2: 243 (1846). Då (räven) .. skulle tugga sönder ett fiskhuvud, brakade och knasslade det något litet. Norrl. 6: 6 (1907). Lieberath PojkHornb. 65 (1929).
Spalt K 1577 band 14, 1936