| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOLORERA kol1ore4ra l. kå1– l. kω1-, l. -år- l. -ωr-, i Sveal. äv. -e3ra2 (colore´ra (öp(pet) o) Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera knappast br.; se dock a, c β) giva (ngt) l. komma (ngt) att antaga (en viss) färg, färga (se FÄRGA, v.1 1); förr äv. ss. vbalsbst. -ing, i fråga om målning: färggivning. När solen på en gång bröt fram, colorerade skyarne, skingrade molnen (osv.). Fischerström Mäl. 40 (1785). Färgtonen på .. (Dürers tavlor i München) förekommer mig klarare och hela coloreringen friskare (än på hans tavlor i Nürnberg). Atterbom Minn. 211 (1817). Weste FörslSAOB (1823). — särsk.
a) (i fackspr., fullt br.) med avs. på skinn: giva (ngt) viss färg. Kineser .. producerade utmärkt kolorerade och upphöjda skinn. SvLädSkoInd. 1910, s. 132.
b) (†) p. pr. i adjektivisk anv., om (färg)-ämne l. substans: färggivande. Det colorerande ämnet i Berlinerblått. TBergman (1782) hos Scheele Bref 405.
c) i p. pf. i adjektivisk anv.
α) (†) som har l. uppträder i (är framställd l. utförd i) en viss färg (särsk. i annan färg än vitt l. vitt o. svart) l. i flera färger; kulört, färgad (se FÄRGA, v.1 1 d); äv. (tillf.): nedfläckad med färg. Glaslampor .. med Couleurerad Ollja. Palmstedt Resedagb. 116 (c. 1780). Lifligt kolorerad blomma. Weste FörslSAOB (1823). (Målargesällens) kolorerade kläder. Almqvist Mål. 95 (1840).
β) [efter eng.-amerik. coloured] (föga br.) om människa l. ras o. d.: färgad (se FÄRGA, v.1 1 d β); äv. i substantivisk anv. (Det) är .. ej till lycka för en stat, att mer än tredjedelen af dess innevånare utgöres af ”kolorerade” d. v. s. med mer eller mindre negerblod i ådrorna. JernkA 1895, s. 215. Janson Vänsk. 167 (1925).
2) belägga (teckning, kopparstick, träsnitt, karta o. d.) med färger (särsk. med livliga färger), färglägga; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr ILLUMINERA 3. Kolorerade planscher, kopparstick. Lind (1738); möjl. till 1. Ritningarne, dels colorerade, men mäst med tusch. Tessin Skr. 12 (1763). Små ritningar, hvilka jag .. fabricerat i Constit. Utskottet och sedan hemma kolorerat eller färgat i Sepia. Geijer Brev 386 (1841). Den kolorerade filmen. SvD(A) 1929, nr 178, s. 7. — särsk.
a) (ny anv.) i uttr. den kolorerade (vecko)-pressen o. d., nedsättande beteckning för veckotidningar o. d. med brokigt färglagda omslag o. illustrationer. SvD(A) 1930, nr 1, s. 8. Aktionen mot den kolorerade veckopressen. Därs. 1934, nr 19, s. 20.
b) (tillf., skämts.) oeg., i p. pf., om person: sminkad, ”målad”. Brokiga damer .. till största delen äfven kolorerade och pudrade i ansigtet. Ödman VårD 1: 92 (1887).
3) i bildl. anv. (till 1 l. 2).
a) (mindre br.) giva glans o. liv åt (ngt), giva färg åt (ngt); äv. med saksubj.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: färgrik, livfull. Atterbom PoesH 3: 163 (1848). Vi vilja se en mera kolorerad och bruten, en kontrastrikare verld. Ljunggren Est. 2: 402 (1860). Detta motiv (dvs. episoden med sångerskan) kolorerar till en viss grad den något blacka bilden af Bens fyra år därute (i Milano). Söderhjelm Tavaststj. 114 (1900). Wrangel Dikten 101 (1912).
b) (†) framställa (ngt) i gynnsam dager, ”förgylla upp”; urskulda, bemantla; jfr FÄRGA, v.1 6 b. VDAkt. 1678, nr 311. Store Herrar kunna lätteligen för en Första colorera och vtmåla en sak. Scherping Cober 1: 88 (1734). Dalin (1871).
c) i p. pf. i adjektivisk anv., om framställning, skildring o. d.: präglad av upphovsmannens personliga (ensidiga) uppfattning, ”färgad” (se FÄRGA, v.1 6 c slutet); i ssgn PARTI-KOLORERAD.
4) [i anslutning till KOLORATUR; jfr motsv. anv. i t.] mus. förse l. utsmycka med koloratur; förr äv.: utföra koloratur. Düben Boileau Sat. 19 (1722). (Sv.) Kollerera (drilla) (t.) Triller oder Drille schlagen, im Singen oder Spielen trillen. Lind (1749). Den kolorerade sången är mycket gammal. Bauck 1Musikl. 2: 110 (1871). Valentin Musikh. 2: 57 (1901).
Spalt K 1905 band 14, 1936