Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOMMATERA kom1ate4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr d. kommatere; avledn. av KOMMA, sbst.1 2]
förse (ngt skrivet) med komma; (ut)-sätta komma; äv. allmännare: interpunktera; äv. i mer l. mindre bildl. anv. SedolärMercur. 3: nr 9, s. 3 (1731; bildl.). Leopold 6: 229 (1792). Brate SvSpr. V (1898). Grundvalarna för vår kommatering. Lindroth (1924; boktitel). Ingenting kommaterar ett viktigt affärssamtal så finurligt och fint som dosan och prisen! Bergman Kerrm. 30 (1927).
Ssgr (pedag.): KOMMATERINGS-FEL, n. jfr FEL I 3 c. —
-REGEL; pl. -regler.

 

Spalt K 1990 band 14, 1936

Webbansvarig