Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONDITIONELL kon1ditʃωnäl4 l. -iʃ-, l. 01—, äv. -ä4l, adj.; adv. -T.
1) (i fackspr.) villkorlig; jfr KONDITIONAL I 1. Swedberg Schibb. 258 (1716). Vij hafva allenast conditionelt understält Riksens Ständer saken. 2RARP 2: 377 (1723). Biberg 2: 147 (c. 1820). Dalin (1852).
2) (†) språkv. = KONDITIONAL I 2. Moberg Gr. 38 (1815). Konditionela .. konjunktioner. Boivie SvSpr. 323 (1834).
Spalt K 2088 band 14, 1937