Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOOPTERA kω1opte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOOPTATION (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. kooptieren, eng. co-opt(ate), fr. coopter; av lat. cooptare, av com (se KON-) o. optare (se OPTERA)]
(i fackspr.) i fråga om inval i församling, förening, kommitté o. d. förrättat av dennas egna medlemmar: invälja, komplettera sig gm inval av (ngn); äv. (tillf.) refl.: komplettera sig. RP 12: 304 (1648). SD(L) 1902, nr 181, s. 2 (refl.).
Avledn. (i fackspr.): KOOPTATION, r. l. f. [jfr t. kooptation, eng. co-optation, fr. cooptation, lat. cooptatio (gen. -ōnis)] vbalsbst. till KOOPTERA. Hildebrand Medelt. 1: 376 (1881). IllRelH 454 (1924).

 

Spalt K 2340 band 14, 1937

Webbansvarig