| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
a) motsv. KORT, adj. 1. Linc. (1640; under corripio). Stoet hade redan kortat stegen för att göra språnget. Hultman SvartDiam. 75 (1909).
b) motsv. KORT, adj. 2; jfr FÖRKORTA 1 c. (En barnaföderska skall hålla sig inne sex veckor, men om) nöden kan förefalla, .. så kan thenna tiden .. kortas och förändras. KOF II. 1: 39 (1650). Anmälningstiden (för sällskapsresan) har kortats till 6 april. SvD(A) 1923, nr 86, s. 3. STSD(A) 1937, nr 38, s. 6. (†) Här är ingen annor rådh, än at tu vphenger tigh j nästa trää, och kortar så tina plågo. PErici Musæus 1: 190 b (1582); jfr β. — särsk.
α) refl. o. i pass. med intr. bet.: bliva kortare. Nu begynner dagen kortas. VDAkt. 1678, nr 314. Sombl(iga) hafwa lång wäg (till kyrkan) och när dagarna korta sig, kunna de eij komma hem, för än mörkret betager dem. Därs. 1705, nr 337. CFDahlgren 2: 106 (1839).
β) (†) i uttr. korta sitt liv l. livet l. sina dagar o. d., = FÖRKORTA 1 c α. Genom dryck kortar mången sitt Lijff. Grubb 209 (1665). Då jag .. mera vårdat vetenskapen, än mitt eget lif, har jag utsläpat min kropp, kortat mina dagar och ådragit mig allt för tidigt åldrens bräckligheter. Linné SvArb. 2: 108 (1763). jfr: Hoflöst skadligit är, förstörer, kortar och öder. Nicander GSann. 138 (1767).
γ) (†) oeg., = FÖRKORTA 1 f δ. Astrild ymst med Her Ruus, tijn tijd skole lämpliga korta. Stiernhielm Herc. 122 (1658, 1668). Brenner Dikt. 2: 82 (1723).
c) (†) motsv. KORT, adj. 4. Swedberg SabbRo Förmäle § 17 (1710). Talaren fann för godt att korta sitt tal. Wallin Bref 288 (1849).
2) (†) allmännare: förminska, inskränka, reducera; jfr FÖRKORTA 2. The gamble Arendatorer .. begärde, thet Skatmästernes wälde måtte någhot blifwa kortadt. Schroderus Liv. 837 (1626). Medlen till att hielpa äre myckit kortade och betagne. RARP 6: 21 (1656). Then Lön som .. (sjöman) tingat hafwer, blifwe kortat til fierdedeelen (om han låtit städja sig till flera tjänster samtidigt). Sjöl. 1667, Skipm. 4. BtÅboH I. 10: 215 (1712). — jfr: Kunne Ridderskapet och Adelen wäll besinna, att till krigets uthförande .. anseenlige medell tarfwas ..; Förthenskuld hafwa the icke .. wellat korta sine händer, uthan .. bewillia .. continuationen uthaf Mantalspenningarne (m. m.). RARP 6: 187 (1657).
3) (†) borttaga (ngt från ngt, som därigm blir kortare l. mindre); avdraga, fråndraga (ngn del från ngt); särsk. med avs. på pänningar o. d.; stundom övergående i bet.: (gm avdrag) kvitta (ngt med ngn); ngn gg äv. med indirekt personobj.; jfr FÖRKORTA 4 b. SthmTb. 1573, s. 27 a. Jagh .. kunde dett (som jag lagt ut) uthi min lefuereringh kortta och afdraga. OxBr. 5: 402 (1626). Honom (som i förtid erlagt sin arrendeavgift skall på räntekammaren) betalningen blifwa wedergullen, eller och honom kortas, som på nyo Arrendera wil. Stiernman Com. 1: 983 (1629). Huadh matt och drijcka hon beropar sigh uppå, kostat på honom, och han tesslijkest på henne igien, dett kortha dhe medh huar andra. VRP 1679, s. 230. PH 5: 3412 (1752).
4) [jfr motsv. anv. i mnt. o. holl.] (†) sjöt. gm inhalning o. förkortning av kabel, tåg, tross o. d. förhala l. förflytta (fartyg); äv. refl. (Fartygen) lågo alla kortade emillan holman och sidolandett. Brahe Kr. 24 (c. 1585). Såleds kortade wi osz .. närmer landet. Loenbom Upl. 1: 76 (c. 1630). Skeppet kortas til .. det ställe der barlasten skall intagas, hvarest det förtöyes. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 5 (1796). Barkassen kortas ombord. Frick o. Trolle 219 (1872).
1) till 1; särsk.
a) till 1 a; äv. i uttr. korta av på ngt. Spegel GW 190 (1685). Korta af en planka. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Johansson RödaHuv. 1: 96 (1917). särsk. (†) mil. (vid laddning av musköt) införa (laddstocken i gevärsloppet, så att allt kortare del blir synlig); äv. abs. Söderman ExBook 56 (1679). Drager ut Laddståcken och presenterer honom… Kaster om (,) korter af emot bröstet. ReglInf. 1751, s. 76.
b) till 1 b; äv. oeg. Skogekär Bärgbo Wen. 34 (c. 1635). Natten kårtades af genom allslags roliga samtal. Nicander VirgÆn. 42 (1751). Hagberg Shaksp. 1: 78 (1847). särsk. (†) till 1 b β, i uttr. korta av livet o. d. SColumbus Vitt. 70 (c. 1670). Nordenflycht QT 1744, s. 60.
2) (†) till 3: taga bort; draga av l. ifrån; äv. med indirekt personobj. Wij kunne wäll lathe kortte them så mykitt aff i theris Löön, som then skadhen draghe kan. G1R 19: 134 (1548). Så lätt som Gud ehrt namn en bokstaf lägger til, / Så lätt han kortar af en bokstaf när han vil. Kolmodin QvSp. 1: 23 (1732). Hof Skrifs. 162 (1753). —
1) (†) till 3: avdraga. Hvadh godzet meer rändtar ähn interesset belöper, skall det öfrige blifve kortadh ihnn uthi hufvudhsumman. Almquist CivLokalförv. 3: 261 (i handl. fr. 1620).
2) sjöt. gm inhalning förkorta (kabel, tåg, tross o. d.); vanl. i uttr. korta in på ngt; jfr KORTA 1. (Man) kortar in på Tögtåget, innan Skjeppet svayar för vinden. Montan Segl. 31 (1787). Ramsten o. Stenfelt (1917).
3) (numera föga br.) sjöt. till 4: gm inhalning av kabel osv. förflytta (fartyg) in ngnstädes; äv. refl. (Han) kortade .. sin skep jn vnd[er] mwren. OPetri Tb. 211 (1528; uppl. 1929). Ekelöf Skeppsm. 200 (1881; refl.). —
KORTA UT10 4. (numera föga br.) sjöt. till 4: gm inhalning av kabel osv. förflytta (fartyg) ut ngnstädes. (Svenskarna) hadhe kortat skepen så långt vth, .. så at the Danske intet skaffa kunde. OPetri Kr. 321 (c. 1540). TSjöv. 1905, s. 28.
Spalt K 2535 band 14, 1937