| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRINGSVÄVA kriŋ3~svä2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1678 (1749)), -NING (numera knappast br., Lind 1: 334 (1738), Atterbom Minnest. 2: 147 (1853)).
1) (i sht i vitter stil o. poesi) svävande röra sig rundt omkring l. omgiva (ngn l. ngt); ofta oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.); jfr KRING, prep. o. adv. I 1. För den store fahra schull oss kringsvefvar. RP 16: 23 (1654). Beständigt mig med ljusa vingepar / Kringsväfvar skyddande hans (dvs. Herrens) englavakt. Stenbäck Dikt. 76 (1840). Han begick sina måltider med .. allvar, som dock kringsvävades av mångahanda löjen. Siwertz JoDr. 113 (1928).
2) svävande röra sig hit o. dit l. av o. an, sväva omkring; i sht i p. pr.; jfr KRING, prep. o. adv. II 5 b. Rydberg Dikt. 2: 46 (1891). (Gulliver) kom .. till den i rymden fritt kringsvävande ön Laputa. Siwertz JoDr. 50 (1928). — särsk. bildl.
a) (†) flacka omkring, ströva omkring; i p. pr. äv. om levnad: kringflackande. (Kosackerna voro från början) allenast .. itt sammanlupit Folck .., the ther såsom Röfware omkringswäfwade. Brask Pufendorf Hist. 355 (1680). (Drottning Kristina) förde sedan (dvs. efter sin övergång till katolicismen) en kringsväfvande lefnad. Afzelius Sag. IX. 1: 49 (1859).
b) (†) om sjukdom: grassera, gå (se d. o. I 8). För then omkringh suäfuande Pestilentz skulld. VDAkt. VisitProt. 1654. Dalin Hist. III. 1: 240 (1761).
c) om tankar, känslor, muntlig l. skriftlig framställning o. d.: oupphörligt (o. utan styrsel) vända sig än åt ett håll o. än åt ett annat; sväva ut; numera nästan bl. (föga br.) i p. pr.; i p. pr. förr äv. om person: som saknar stadga o. styrsel, ”vidlyftig”; äv. med anslutning till KRING, prep. o. adv. II 4. Een .. fåfeng och kringswäfwande Qwinna. Schroderus Albert. 3—4: 274 (1638). En med lösa och lediga tömmar kringsväfvande inbillning. Möller (1790). Det ovisa menniskjo-hjertats kringsväfvande önskningar. Ödmann StrFörs. II. 2: 110 (1803). Leopold 4: 338 (c. 1820). Hos ridderskapet och adeln blef öfverläggningen så vidt omkringsväfvande, att (osv.). Svedelius Repr. 288 (1889).
3) (†) tr.: sväva omkring i (ngt); äv. oeg. o. bildl.; jfr KRING, prep. o. adv. I 5 b, II 5 b. Ausoniens salt (skall) kringsväfvas af plöjande kölar. Adlerbeth Æn. 67 (1804). Då .. Tvedrägtsanden kringsväfvat Europas södra Länder. SPF 1821, s. 2. Ett världsrymden kringsväfvande stoftgrand. Rydberg FilosFörel. 1: 17 (1876).
Spalt K 2809 band 15, 1938