Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRULLA krul3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(ngt vard.)
1) rulla ihop l. kröka (ngt i kanten l. ändan); göra ”knorr” på (ngt); äv. i pass. med intr. bet. l. refl., med saksubj.: rulla ihop sig, kröka sig; äv. oeg., om papper, färg o. d.: bliva vågig l. skrynklig. (Hästens ögonlock) ha en broskaktig rand, hvilken hindrar at ej locket kan krullas eller vikas. Hernquist Hästanat. 102 (1778). När grisen blir mätter, så krullar han rump (om den fattige, som af gåfvan blir stolt och pockande). Granlund Ordspr. (c. 1880). Björkman (1889; refl., om papper). (Han hade) klämt till honom .. i maggropen, så tarmluddet krullade sig. Engström 1Bok 63 (1905). Man minns den instängda hettan på glasverandan, där målningen krullade sig. SvD 10/2 1935, Söndagsbil. s. 1.
2) med avs. på hår, tagel o. d.: krusa; locka; äv. refl., om hår o. d.: vara l. bliva krusig, locka sig, lägga sig i (småkrusiga) lockar. Schultze Ordb. 2447 (c. 1755). De krullade, framtill nedhängande hårlockarna. JournLTh. 1810, s. 303. Krulla tagel. Sundén (1886). De svarta polisongerna krullade sig frodigt på ömse sidor om ansiktet. Månsson Rättf. 2: 295 (1916).
2) (i fackspr.) tagel (förr äv. svinhår) som gm viss behandling blivit krusigt o. som användes till stoppning i madrasser, möbler o. d. VLBibl. Bouppt. 1806, fol. 131. SFS 1922, s. 321.
(1) -HÖNA. (krol- 1731. kroll- 1785—1884. krull- 1852—1911) (i fackspr.) en hönsvarietet med uppböjda l. tillbakarullade fjädrar, purrhöna. Linné MethAv. 42 (1731). —
(1) -HÖNS. (kroll- 1823—1926. krull- 1843—1885) (i fackspr.) purrhöns; jfr -HÖNA. Weste FörslSAOB (1823). —
(1) -TOBAK. (†) rulltobak; jfr KRULL, sbst.1 Heinrich (1814). Krull- eller Tugg-Tobak. LdVBl. 1821, nr 48, Bih. nr 1, s. 2. Lundell (1893). jfr: Här (i Alingsås) sågs Krulltobaks skäringen, fyrskurne Carducers förfärdigande (osv.). Linné Vg. 129 (1747). —
Spalt K 2948 band 15, 1938