| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖDDRIG löd3rig2, förr äv. LÅDRIG, adj. -are. adv. -T.
a) om fast föremål l. om person l. om levande väsen i allm. Han var löddrig om händerna. Han .. reste sig upp .. aftorkande sina löddriga händer. Lundquist Profil. 2: 17 (1886). Löddrig skäggborst. Snoilsky 5: 92 (1888, 1897). Tvättstugan med .. löddriga baljor. Östergren (1932). särsk. om häst: höljd av skummande svett. Bellman (BellmS) 1: 196 (c. 1773, 1790). I sporrsträck, på en löddrig häst, kom Sandels’ adjutant. Runeberg 2: 53 (1846).
b) om vätska l. vätskesamling o. d.: höljd av skum. Dalin (1853; om såpvatten). För dig går forsen utan hejd / och trälar löddrigt hvit. Karlfeldt FlBell. 113 (1918). Toppiga och löddriga vågor. Östergren (1932).
Spalt L 1810 band 16, 1942