| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEKAMLIG leka4mlig, adj. -are (†, Hiärne Förb. 27 (1706), Dalin Arg. 2: 298 (1734, 1754)). adv. -A (†, OPetri MenFall E 3 b (1526), Borg Luther 1: 59 (1753)), -E (†, Rudbeckius KonReg. 395 (1619)), -EN (Carl IX Cat. X 2 b (1604) osv.), -T (Lind (1749) osv.).
1) (numera nästan bl. arkaiserande l. i högre, i sht religiöst spr.) som tillhör l. sammanhänger med l. har avseende på kroppen l. som uppträder i form av en kropp, kroppslig; ofta i direkt motsättning till det andliga l. själsliga hos människan (jfr LEKAMEN 1 c). Se med sina lekamliga ögon. Lekamlig spis, motsatt: andlig. Ha nog till sitt lekamliga uppehälle. Then helge ande kom nedh j lekambligh hampn, så som en duffua på honom. Luk. 3: 22 (NT 1526; Bib. 1917: i lekamlig skepnad). Fasta och lekamligha beredha sigh (före nattvarden), är wäl een vthwertes tucht. Men (osv.). Cat. 1567, s. C 5 b. Gud .. hafver genom den lekamblige döden kallet af thenne jemmerdal .. her Jahan then tridie. RA I. 3: 5 (1593). Det lekamliga lefver och frodas (hos prästerskapet i Växjö stift), men allt hvad som kan kallas andeligt förtynar och dör. Tegnér (WB) 5: 469 (1825). De bröder, hvilka du måhända aldrig med ditt lekamliga öga skall skåda. Rundgren Minn. 2: 222 (1870, 1883). — särsk.
a) om person: som uppträder i kroppslig gestalt; köttslig; i sht ss. adv.: kroppsligen; till kroppen. J honom (dvs. Kristus) boor all guddomsens fullheet likamligha. Kol. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917: lekamligen). (”Dryckesbultarna” skrika o. ropa på gatan) såsom the woro lekammelige besatte. Rudbeckius KonReg. 395 (1619). Min skald? Han där, som jag ser vandra / Lekamlig midt i folkets ström? Snoilsky 5: 178 (1897). Sv(D)A 1932, nr 199, s. 3. (†) Mod nog (har jag) at brottas, om det vore under galgen, med sjelfva lekamliga fan om en fattig syndare. Rutström Schiller Röfvarb. 24 (1799).
b) (†) i fråga om släktskap: köttslig. (Gud) haffwer (oss) mykit mera käär än noghor lekambligh fadher sin barn. OPetri MenFall D 3 a (1526). Schroderus Os. 1: 424 (1635).
c) som är att fatta i kroppslig l. egentlig bemärkelse; numera bl. i uttr. lekamlig mening l. bemärkelse. Them som aff Lekameliga Ormar stugne äro (i motsats till ”ormar” i bildl. bet.). Bullernæsius Lögn. 35 (1619). Om detta ord (om Messias) fattas i lekamlig bemärkelse (kan man föreställa sig att osv.). Modin Pascal 96 (1890).
d) (†) handgriplig? Det är bekant, at icke längesedan .. lekamliga Debatter förefallit i Hamburg, emellan (osv.). 1Saml. 1: 21 (1773).
2) som avser l. tillhör det jordiska l. timliga livet, jordisk, timlig; världslig; numera bl. i religiöst spr., i sht i uttr. lekamligt godt o. d., i motsats till: andlig. Gudz rike är jtt andelighit rike som ståår j wor siel och hierta, och icke lekammeligit. OPetri Clost. B 2 b (1528); jfr a. J tienare, warer hörighe idhrom lekamlighom Herrom, medh reddhogha och bäffuan. Ef. 6: 5 (Bib. 1541; NT 1526: kötzlighom; Bib. 1917: jordiska). Både i andelig och lekamlig motte. RA I. 3: 93 (1593). (Gud har) lekammeligen gifwit themmelig fredh och roligheet. Gustaf II Adolf 166 (1617). Thet lekamliga goda, Eller ägodeler. Linc. I 5 b (1640). Det är ingen lekamlig vinst af Böckers utgifvande genom trycket. FinKyrkohSP 2: 196 (1856). — särsk.
a) (†) i fråga om världslig makt l. rätt o. d. Thet likambliga regementet som påuen och hans hoop nw brukar. OPetri 1Post. 33 a (1528). Huad aff Rytzeland kan medt all trij rikenens tilhielp inkrechtat warda, thet skall både medt andeligh och lekammelig rett lydha vndher Sueriges crono. Dens. Kr. 204 (c. 1540). Bolin Statsl. 1: 151 (1868).
b) (†) om person: som endast har intresse för det jordiska, jordisk, världslig. (De kristna) trodde nästan endast på Prästerne, som voro mycket lekamlige. Dalin Hist. 2: 74 (1750).
3) (†) som tillhör l. har avseende på (den oorganiska) naturen, materiell, fysisk. Then lekambligha solena påå hemmelen. OPetri 1Post. 14 a (1528). Naturens .. otaliga lekamliga sammanhang. Dalin Arg. 2: 447 (1734, 1754). Den hugnande åsynen af det lekamliga ljuset. Wikner Tank. 155 (1872). — särsk. övergående i bet.: fast. Berörde tiocke, lekamligare och sammansatte salia (dvs. salter). Hiärne Förb. 27 (1706).
1) (numera nästan bl. i religiöst spr.) till 1: kroppslighet; förr äv. konkretare, övergående i bet.: kropp; äv. bildl. Möller 1: 385 (1745). Naturliga färgor tildelar .. (skulpturen) genast en egenskap af lekamlighet. EP 1792, nr 55, s. 2. Återställa lekamligheten till dess ursprungliga helsa. Flensburg KyrklT 102 (c. 1875). Från .. (Kristus) hade utgått en andlig lekamlighet, en organisation, hvartill mänskligheten är kallad. Göransson UndersRel. II. 2: 65 (1906).
2) (†) till 3, om materiell substans. Detta subtiliga grundsvafwlet, antager ju längre ju större lekamlighet, blifwandes synligt och corporeum eller begripligt. Hiärne Förb. 16 (1706).
Spalt L 510 band 15, 1939