Publicerad 1941   Lämna synpunkter
-LOCK ~lok2, n.; best. -et; pl. =; resp. LOCK- lok3~.
Ordformer
(loch- 1833 (: lochbettel)—1904 (: lochhammare). (-)lock(-) (-å-) 1640 (: Damblåck), 1679 (: Låck skifwa) osv. log- 1688 (: logbetlar). lopp- (i ssgn -BET(T)EL) 1784)
Etymologi
[av t. loch, hål (se LOCK, sbst.2). — Formen lopp- i ssgn -BET(T)EL har uppkommit gm assimilation med senare ledens begynnelsekonsonant. — Jfr LOCKA, v.3]
ss. första resp. sista led i ssgr betecknande vissa slag av öppningar l. hål l. av värktyg varmed dylika åstadkommas. — jfr BI-, DAMM-LOCK.
Ssgr (tekn.): LOCK-BETEL l. (numera vanl.) -BETTEL. [efter t. lochbeitel] tekn. stämjärn vars tjocklek är större än bladets bredd. BoupptSthm 15/12 1688, Bil. HantvB I. 2: 116 (1934). —
-HAMMARE. [efter t. lochhammer] tekn. smideshammare (med vanl. rund l. kvadratisk sektion) avsedd för hålslagning (i metall). Stål Byggn. 1: 151 (1834). —
-MASKIN. [efter t. lochmaschine] tekn. för hålslagning i metallföremål o. d., hålpress. TT 1871, s. 346. —
-RING. [efter t. lochring] tekn. ring varpå arbetsstycket vilar vid hålslagning. BoupptSthm 1689, s. 1091 b, Bil. (bland klensmeds värktyg; bet. oviss). Björkman (1889). —
-SKIVA, r. l. f. [efter t. lochscheibe] tekn. järnskiva med ett flertal olikstora runda hål av vilka vart o. ett användes i stället för en lockring med hål av motsv. storlek. BoupptSthm 1680, s. 368 a, Bil. (1679).

 

Spalt L 1014 band 16, 1941

Webbansvarig