Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄTTJA nät3ja2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, NÄTTJNING (Rääf Ydre 2: 60 (1859)), NÄTTNING (AktsamlKungsådreinst. 239 (1702)); äv. NÄTA nä3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (KOF II. 2: 331 (c. 1655)).
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiska med nät (se NÄT, sbst. 1 a); sätta ut l. vittja nät; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om (fångst vid) nätfiske. (De) nätiate (fel för: nätiade) på Genezarethz haaff. PErici Musæus 3: A 4 a (1582). (Prästen) hafwer .. rätt tijond taga af fisk i allom notadrächtom, nätning och wittning. KOF II. 2: 331 (c. 1655). (En fiskare) vilken kom nättjande utefter stranden. Schiller DrMargNyck. 164 (1930).
2) (†) refl. l. i deponentiell anv., om åker o. d.: överdragas med spindelväv; jfr NÄT, sbst. 2 c. Nätas säger Landtmannen om åkren, då den om vårtiden blifver beströdd med .. spindeltrådar. Linné Sk. 5 (1751). När .. åkren nätjar sig .., är det altid teken til lycklig groning. Alm- (Sthm) 1783, s. 42. Möller (1790, 1807; refl.).
Spalt N 1205 band 18, 1948