| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFFENTLIG ofän4tlig, adj. -are (gradf. dock bl. tillf.). adv. = (†, VadstÄTb. 1: 115 (1587), Carl XII Bref 233 (1703)), -A (†, VDAkt. 1662, nr 117, Serenius Aaa 4 b (1757)), -EN (SkrGbgJub. 6: 323 (1594) osv.), -T (Kolmodin QvSp. 1: 433 (1732) osv.).
1) som sker öppet så att alla kunna uppfatta det; uppenbar; motsatt: hemlig; numera övergående i 2. Tåå bekennde Nils Olsonn oppentlig för enn sittiande rett, at han hade sagt thet aff et hastigt mod. VadstÄTb. 1: 115 (1587). Ähr beklagandhe, att H(en)nes M:tt offentligh och hemligh oss och nationen blasmerar. RP 7: 185 (1638). Therföre må wij offenteligen för hwar annan wår Skrifftermål göra, och ingen then andra skyy. Rudbeckius Luther Cat. 267 (1667). En offentlig bekännelse. Stridsropet 1884, nr 7, s. 3. Saken är offentligt bekant. Hammar (1936). — särsk.
a) (†) i fråga om ovänskap, fientlighet, krig o. d.: öppen. Stiernman Riksd. 588 (1605). Att undvijkie om skee kan, offentligh vapenskiffte med Konungen i Danmark. AOxenstierna 2: 307 (1617). Vthi offentlige Battalier hafwer .. (majoren) sitt ställe för then Wänstre Flygelen aff Moszqveterare. Delachapelle ExBook 32 (1669). Vi hafva blifvit nödtvungne .. at .. förklara .. (Rysslands) nu varande Czar et allmänt och offenteligit Krig både til Lands och Siös. Påbud 28/7 1741, s. 2. Schönberg Bref 1: 218 (1778).
b) (†) om synd o. d.: uppenbar. The som med offenteliga Synder hafwa förtörnat Gudz Försambling. Ekman Siönödzl. 243 (1680). Denne uthi många dels offentelige deels lönliga Synder inwicklade Sielen. VDAkt. 1689, nr 1095.
c) i vissa uttr.
α) [jfr holl. publiek geheim, t. öffentliches geheimnis, fr. secret public, secret de tout le monde; jfr äv. lustspelen El secreto a voces av Calderón († 1681), Il pubblico secreto (1769) av C. Gozzi o. Das öffentliche Geheimnis (1781), bearb. efter Gozzi av F. W. Gotter] (en) offentlig hemlighet, om ngt som skulle vara hemligt, men som är allmänt känt. Schulthess (1885). Han hade ett helvete hemma, vilket var en offentlig hemlighet. Siwertz Varuh. 244 (1926).
β) (†) göra offentlig(t), offentliggöra, publicera; jfr 2. Just af den öfvertygelsen, att man med blidhet plägar dömma första försöket, uppmuntras jag att göra .. (avhandlingen) offentlig. Lidbeck Anm. 300 (1798). Schulthess (1885). jfr: Skriffter, them någre .. offenteligen aff Trycket .. pläga vthgå låta. Arvidi A 8 b (1651).
2) som försiggår i allmänhetens närvaro l. riktar sig till allmänheten; som allmänheten har tillträde till; som allmänheten tar del i; ofta motsatt: privat. Offentlig auktion. Offentligt möte. Giorde sin Borgar Edh madz michillsson såsom i lagen bemält står Vtÿ åfentligh Rådstugu. EkenäsDomb. 1: 11 (1626). Hon synes mycket melan cholisk och wijssar sigh sällan offentlich, utan är allena med några få. Ekeblad Bref 1: 251 (1653; rättat efter hskr.). Then offenteliga Gudstiensten. Spegel Pass. 50 (c. 1680). Offentlig Tacksägelse i stadens samteliga Kyrkor. SP 1809, nr 9, s. 2. Kungen .. skulle haft allt skäl att förebrå mig, om jag enskildt till honom sagt ett och offentligen ett annat. De Geer Minn. 1: 189 (1892); jfr a. Det märkvärdigaste på utställningen (i Stockholm 1909) var, att en dansbana för offentlig dans hade anordnats. Laurin 4Minn. 30 (1932). — särsk.
a) i fråga om framträdande inför allmänheten i tal l. skrift l. i fråga om teaterföreställning, konsert, uppvisning o. d. Uppträda offentligt. Offentlig föreläsning. Swanhuita, En lustigh .. Comœdia .. Af Johanne Messenio beskreffuen, och offentligh exhiberat aff hans Studenter vthi Vbsala. Messenius (1613; boktitel). Tala offentligt. De Geer Minn. 1: 153 (1892). Vill någon företaga offentlig uppvisning eller anordna offentlig tävling med luftfartyg, åligger det honom .. att (osv.). SFS 1928, s. 134.
b) (förr) i fråga om måltid vid hovet som var tillgänglig för åskådare. Hennes majestät vill och nu begynna till att hålla måltidh ofentligen, dock en gångh om dagen. Ekeblad Bref 1: 214 (1653; rättat efter hskr.). HovförtärSthm 1688 A, s. 129.
c) om plats, byggnad, lokal, institution o. d.: som är avsedd för allmänheten l. till vilken allmänheten har (fritt) tillträde. Offentlig plats, särsk. om öppen plats i stad. Offentliga ställen, särsk. om restauranger o. d. Oliud, oskick och tumult på tårget och offentlige gatur. BraheBrevväxl. II. 1: 111 (1658). Apothekarne prætendera att få sällia all ting för Penningar emädan dee hafwa offentelige Officiner. HdlCollMed. 14/10 1696. Den största offentliga platsen (i Sthm) är den nu mera så kallade Kungsträdgården. Höjer Sv. 1: 2 (1873). Jag tycker inte om att se flickor röka på offentliga ställen. Hammenhög EoA 119 (1930).
d) i vissa uttr.
α) offentlig handling, (adm.) om sådan av offentlig myndighet förvarad l. utfärdad handling som skall hållas tillgänglig för envar som önskar taga del därav. Döss o. Lannge 406 (1908).
β) offentlig stämning, (jur.) av myndighet utfärdad kallelse som delgives gm offentligt kungörande (o. icke gm skriftlig, personlig kallelse). StadgAftrBoskilln. 28/6 1798, s. B 2 b. SvUppslB (1934).
γ) det offentliga livet o. d., om värksamhet o. d. i det allmännas tjänst l. i beröring med allmänheten; motsatt: privatlivet; äv. i det offentliga, inför allmänheten, offentligt; motsatt: i privatlivet, enskilt. Det offentliga lifvet hänger med alla sina rötter fast vid det enskilta. Tegnér (WB) 4: 89 (1823). Frågan (om militärövningar i skolorna) omtvistas i det offentliga. Genberg VSkr. 1: 12 (1861). Böök 4Sekl. 95 (1928: i det offentliga).
e) om mening, åskådning o. d.: som omfattas av (flertalet av) allmänheten o. öppet (offentligen) uttryckes. Det finnes en offentlig mening i Tyskland, trots de band som ännu hämma pressens frihet. Geijer I. 5: 365 (1847). Allmänandan och den offentliga moralen hade sjunkit ned till en betänkligt låg nivå. Grimberg VärldH 7: 191 (1936).
f) om person.
α) som (på grund av sin ställning i samhället) framträder inför allmänheten; allmänt känd; äv., med anslutning till 3, om person i det allmännas tjänst; förr äv. om förbrytare o. d.: allmänt känd; ökänd; uppenbar (jfr 1 b). Att i sittien (i rätten) medh een offenteligh tiuff. BtÅboH I. 13: 124 (1638). Såsom offentlig man har Tegnér gjort en alldeles motsatt bana till Geijers. Han har börjat med liberalism och slutat som ultra-konservatif. Sturzen-Becker SvSkönl. 94 (1845). Gunnar Wennerberg, skalden, tonsättaren och den offentlige mannen. 3SAH 17: 12 (1902).
β) (numera föga br.) om kvinna: som yrkesmässigt bedriver skörlevnad; prostituerad; äv. substantiverat. En offenteligh hora. VRP 1625, s. 173. De flesta dölja .. under skänkjungfruns namn den offentliga flickans yrke. Beckman Främl. 64 (1885). (Han) tog sig en flicka av de offentliga. Schulze Emigr. 91 (1930).
3) som har avseende på l. härrör från l. är bekostad av stat l. samhälle (staten resp. kommunen); officiell. Offentlig förrättning, som utföres å tjänstens vägnar av statlig eller kommunal tjänsteman. Offentlig myndighet. På offentlig bekostnad. Hwarföre ock menige Sweriges Rijkes Ständer äro förordsakade wordne, alle desse (dvs. dem som uppträtt ss. förrädare o. rymt ur riket) ginom ett offentligit Decretum ock Besluth at utelycke och legge dem Biltoge öfwer alt Sweriges Rijke. Schmedeman Just. 132 (1613); jfr 2. Käjsaren lät .. offenteligen tacka Kongl. Maj:t för de goda råd och Assistencer, hwilka (osv.). HC11H 14: 88 (1664). Säkerligen (skulle det) hafva varit omöjligt att utan offentligt understöd utgifva mer än ett eller ett par band af den tillämnade stora lagsamlingen. 3SAH 4: 171 (1889). Under den gemensamma beteckningen Statens offentliga utredningar skola vid utgivning i tryck sammanföras: betänkanden, förslag, utlåtanden, undersökningar (osv.). SFS 1922, s. 243. — särsk. i vissa uttr.
a) offentlig(t) läroanstalt, lärovärk, skola o. d., om läroanstalt osv. som är inrättad av stat l. kommun; motsatt: enskild, privat; förr äv. i uttr. offentlig lärare, om lärare vid offentlig läroanstalt. Roman Holbg 93 (1746). (Sotberg) förordnades .. till offentelig lärare, först i Upsala och sedan (i Karlskrona). Rosenstein 1: 27 (1782). Våra offentliga Läro-anstalter. FörslSkolordn. 1817, s. VII.
b) offentlig rätt, (jur.) sammanfattande, om stats- (o. folk)rätt, förvaltningsrätt, finansrätt o. (numera vanl.) straff- o. processrätt; motsatt: privaträtt. Höijer 4: 200 (1796).
1) (†) offentligt visa l. betyga (ngt). Hvad som förekommit emot .. (den arresterade), har .. icke blifvit offentliggjordt genom undersökning inför Domstol. SC 1: 500 (1820). Till en fest, som den musikaliska akademien år 1816 anstälde för att offentliggöra sin erkänsla mot den dåvarande kronprinsen. Järta 2: 21 (1823).
2) (i skriftspr.) göra allmänt känd, giva allmänheten (muntligt l. i sht skriftligt resp. tryckt) meddelande om (ngt), bringa (ngt) till allmänhetens kännedom, offentligt tillkännagiva; bekantgöra; publicera; jfr offentlig 1 c β. Runeberg 6: 236 (1832). Ständernas beslut offentliggjordes genast i dagens nummer af riksdagstidningen. Malmström Hist. 4: 208 (1874). Förväxling med annans förut offentliggjorda verk. SFS 1942, s. 560.
Avledn.: offentliggörelse, r. l. f. (i skriftspr.) vbalsbst. till -göra 2. (Luterska) bekännelsens offentliggörelse i Augsburg. Thomander 1: 410 (1830). —
(3 b) -RÄTTSLIG. (offentlig- 1890 osv. offentligt- 1921 osv.) [till uttr. offentlig rätt] jur. som har avseende på l. tillhör l. normeras av offentlig rätt; motsatt: privaträttslig. Offentligrättsligt lotstvång. Lang FinlSjör. 1: 281 (1890). Konkursgäldenärs offentligrättsliga ställning. 2NF 36: 1136 (1924).
B: OFFENTLIGT-RÄTTSLIG, se A.
a) i vissa uttr. Erhålla l. få offentlighet. Ge offentlighet åt ngt l. ge ngt offentlighet, äv. överlämna l. framlägga ngt åt offentligheten, bringa ngt till offentlighet, offentliggöra ngt. Nå offentlighet(en). Sky offentlighet(en). Tillhöra offentligheten. Lindfors (1824). Erhålla en större offentlighet, än den som vanligen tillfaller academiska afhandlingar. Boström Lag 1 (1845). (Magdalena Rudenschölds o. Armfelts) förbindelse tillhör sedan snart ett århundrade offentligheten. Tegnér Armfelt 1: 163 (1883). I tryck framläggas för offentligheten. EkonS 2: 541 (1901). Dagens Nyheter gaf då offentlighet åt ryktet (att osv.). DN 1912, nr 15261, s. 1. Själf är konsul B. föga benägen att hans upplefvelser skola nå någon offentlighet. NDA 1913, nr 39, s. 3.
b) (i vitter stil) mer l. mindre personifierat. Att examineras af Offentligheten i egen person. Atterbom LÖ 2: 359 (1827). Ve den, som med vilja sårar lungan / I offentlighetens breda bröst! CVAStrandberg 1: 172 (1856).
Ssg: offentlighets-princip(en). (i fackspr.) princip(en) att vissa förhandlingar, i sht rättegångar o. d., skola vara offentliga. Offentlighetsprincipen i rättegångsväsendet. 3NF 15: 167 (1931).
Spalt O 265 band 18, 1949