| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PALAVER pala4ver, r. (Midvinter 1902, s. 20, osv.) l. (numera föga br.) n. (SDS 1900, nr 484, s. 2, Cederschiöld Negr. 137 (1917)); best. -n, ss. n. -vret; pl. palavrer (Lagerfelt Schweitzer Urskog 155 (1921) osv.), äv. (mindre br.) palavrar (Hammar (1936)), äv. (i sht ss. n., numera föga br.) = (Cederschiöld Livstidsf. 47 (1918), Wieselgren OrtnEstl. 9 (1951)).
1) underhandling mellan vita o. infödingar av mer l. mindre primitiva folkslag (urspr. o. vanl. negrer i Afrika) l. mellan dylika infödingar inbördes. På eftermiddagen infunno sig fyra höfdingar med följe till palaver. Sjöstedt Västafr. 291 (1904). (Missionären) måste .. leda alla palavrer mellan (missions-)stationens svarta invånare. Lagerfelt Schweitzer Urskog 155 (1921).
2) allmännare: underhandling l. överläggning l. samtal o. d. (stundom med bibegrepp av omständlighet l. fattigdom på innehåll); äv. bildl.; stundom äv. i utvidgad anv., om (längre) kåserande anförande l. utläggning o. d. Två gamla alikor, som på ett par aflöfvade qvistar hålla ett förtroligt palaver med hvarandra. SDS 1900, nr 484, s. 2. Några långvariga, flabbande, pladdrande palavrer tåldes absolut inte. Lieberath 15År 283 (1935). ArbT 1948, nr 158, s. 5 (i utvidgad anv.). Anm. Ordet har tidigast anträffats i den spanska pl.-formen palabras med bet.: utsagor l. (tomt) prat l. dyl. Jag skal nu intet mehr rätta mig effter sådana palabras. Bark Bref 1: 107 (1703).
Spalt P 69 band 19, 1952