| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARADERA par1ade4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
I. intr.
1) om sak (l. person): vara utställd l. stå l. finnas till beskådande, stå på parad (se d. o. 1); företrädesvis med försvagad bet. l. bildl.: framträda l. uppträda på ett iögonenfallande (särsk. pompöst l. ståtligt) sätt, ”stå där o. ståta”; ståta, ”skylta”; ”trona”; äv. övergående i bet.: uppträda, förekomma, (före)finnas; numera bl. ngn gg, närmast uppfattat ss. bildl. anv. av 5. Kongl. Regalierne som paraderade uti kÿrkian vid .. (drottningens) begrafning. KlädkamRSthm 1742, s. 160. Hur skulle det passat, att han (dvs. Timoleon) paraderat med Bödelyxan i den ena och regalierna i den andra handen? Wallenberg (SVS) 2: 102 (1764); jfr 2, 4. Ett rågadt sviskonfat på bordet paraderar. Lannerstierna Vitt. 15 (1777). Hvem garanterar mig att .. (mina brev) icke .. komma i orätta händer och paradera i någon rabulisttidning. Tegnér (WB) 9: 485 (1842). Två väldiga bokhyllor paraderade på hvar sida om fönstret. Strindberg Utop. 9 (1885). Siwertz Sel. 1: 115 (1920). — särsk. (†) övergående i bet.: framträda för ngns blickar, synas, ses. GbgMag. 1759, s. 135. Stora höga torn .. paraderade på långt håll. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 127.
2) (numera föga br.) om person, i uttr. paradera med ngt, bravera l. briljera l. lysa med ngt; förr äv. närmande sig bet.: uppvisa l. ha ngt; jfr PARAD 1 a. De Gräkiske stropherne som Rusdorff inflickat i sine bref, efter sin vana at paradera med sin erudition. Porthan BrSamt. 1: 124 (1785). (Haïti) paraderar med en till formen alldeles Europeisk stats-inrättning. AJourn. 1815, nr 179, s. 1. Det är en osmyckad .. beskrivning (på skärgården) utan den .. klatschighet, som Strindberg sedermera skall paradera med i sina Sandhamnsbrev. 3SAH 50: 91 (1940).
3) (†) om sak (l. person): te sig l. göra sig (så l. så); jfr PARAD 1 a. Neptunus .. paraderar mindre på vattenytan, än våre fulltaklade seglare. Wallenberg (SVS) 1: 162 (1771). Lilla foten (hos flickan, som bara hade en fot) på en bal / Förträffligt skulle paradera, / Om maken vore at prestera. Lenngren (SVS) 1: 390 (1790). Carlén Rosen 677 (1842).
4) [jfr 1, 5] om person l. djur: uppträda mer l. mindre paradmässigt (stelt, uppsträckt, konventionellt, officiellt); stå l. röra sig ss. en soldat på parad l. vakt; stundom närmande sig bet.: posera. På de förnämares gårdar paraderade påfågeln, fasanen och perlhönan. Palmblad Fornk. 2: 114 (1844); jfr 1. Den, på läpparne bär / det mest konstlade snacket när han paraderar, / har ett rättframt sätt, / när han blott mellan fyra ögon orerar. Bonggren Förstl. 13 (1882). I hängboken framför terrassen (på Trollenäs) paraderar ingen mäster Långben (dvs. stork); han brukade eljest stå där, orörlig som en skyltvakt. Böök ResSv. 30 (1924). Torsten paraderade militäriskt stram och ansträngt högtidlig (på fotografiet). Heerberger NVard. 118 (1936). — särsk. om grupp av personer, med nära anslutning till 5. (Vid hamnen) paraderade på aftnarna stadens .. ungdom. Ståhl VinOliv. 98 (1937).
5) mil. stå uppställd till l. deltaga i l. utföra en parad (se d. o. 2); äv.: defilera (i parad); vanl. om trupp, tillf. äv. om enskild deltagare i en parad; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: parad. PH 1: 693 (1717). Landtm(arskalken) .. berättade .. det Borgerskapet til häst varit samlade at exercera sig, aldenstund de vid högstsalig Hennes Maj:ts begrafning skola paradera. 2RARP 13: 310 (1742). Franska trupper paraderade vid .. (överstens) graf. KrigVAH 1888, s. 197. En gång bevistade jag en paradering för kejsaren av I Gardesinfanteriregementet i Potsdam. Ankarcrona SerTillb. 265 (1926).
6) sjöt. om örlogsfartyg o. d.: hissa flaggor o. signaler till högtidlighållande av ngt (t. ex. på paraddagar). På slaget 8 paraderade samtliga tyska och utländska krigsfartyg och yachter genom att hissa toppflaggan. SD(L) 1900, nr 301, s. 2.
7) (†) hippol. i fråga om konstridning; dels om häst: utföra rörelser som ingå i konstridning; dels om person, i uttr. paradera med en häst, låta en häst utföra dylika rörelser; jfr PARAD 4. Lindfors (1824). Meurman (1847).
II. [jfr motsv. anv. i eng.] (i vitter stil, mera tillf.) tr.: lägga i dagen l. visa (ngt) på ett iögonenfallande sätt, demonstrera, posera med (ngt); jfr PARAD 1 b. (Den unge Byron) paraderade sin leda, sitt tungsinne och sitt förstenade hjärta med en poetisk vältalighet .., som (osv.). Hallström LevDikt 118 (1914). Att paradera sin nöd. Hellström Kärlek 115 (1942).
Spalt P 229 band 19, 1952