| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARISISK pari4sisk, adj.; adv. -T; förr äv. PARISK, adj.1
som befinner sig i l. tillhör l. härstammar från l. brukas i l. utmärker l. har avseende på Paris; äv.: som visar för Paris l. parisare typiska l. utmärkande drag l. egenskaper o. d. Femton Parijsiske Pund. Schroderus Os. 2: 713 (1635). Swarta Pariska bandh. KlädkamRSthm 1670, s. 258. Auber är en af de mest nationelle (specielt en af de mest parisiske) tondiktare Frankrike egt. NF 1: 1310 (1876). Bergquist MolandGrev. 116 (1919). — särsk.
a) hist. i uttr. parisiska blodsbröllopet, se BLODS-BRÖLLOP(ET). jfr: Thet Nampnkunnige Parisiske Bröllopet. Brask Pufendorf Hist. 225 (1680; om Bartolomeinatten).
b) (†) i sg. obest. i substantivisk anv., om parisisk dialekt l. parisiskt stadsspråk; jfr PARISISKA 2, ävensom ENGELSK, adj.1 e β. Wetterbergh SamhKärna 2: 159 (1857).
1) kvinna som bor i l. är från Paris; äv. oeg. l. bildl. Weste (1807). Beckman Amer. 1: 142 (1883; oeg.).
2) parisisk dialekt, parisiskt stadsspråk. Parisiska, som är hennes .. modersmål. Lagerström Jean 50 (1744). Östergren (1934). —
Spalt P 291 band 19, 1952