Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARSER par4ser, m.; best. -n; pl. =; stundom äv. PARSI, sbst.1, m.; pl. = (Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 34, Hedin Pol 1: 322 (1911)) ((†) -s Lind af Hageby Minn. 41 (1860: Parsees)); förr äv. PARSIER, sbst. pl.
Ordformer
(-ser 1819 (pl.), 1891 osv. -si (-see) 1752—1843 (pl.), 1913. -sier, pl. 1752—1887)
Etymologi
[jfr t. parse, parsi, eng. parsee, fr. parsi; av pers. parsi, perser (se PERSER). — Jfr PARSI, sbst.2]
mansperson tillhörande den numera i vissa delar av Persien o. (framförallt) Indien boende sekt som bekänner sig till parsismen; i pl. äv. utan avs. på kön; förr äv. om forntidens perser. Torén Resa 331 (1752). Att Parserne voro ett tatariskt bergfolk. Svea 2: 12 (1819). (Man kallar) parserna för Indiens judar. Johnsson Essad Härligh. 27 (1930).
Avledn.: PARSISK, adj. till parser o. parsism. En .. Parsisk Gumma. Torén Resa 334 (1752). Svea 2: 110 (1819). 2NF 30: 706 (1920). —
PARSISM04, r. l. m. rel.-vet. den framförallt i Indien kvarlevande formen av zoroastrismen; äv. om äldre former av iransk religion. Fahlcrantz 5: 11 (1830, 1865). IllRelH 377 (1924).

 

Spalt P 322 band 19, 1952

Webbansvarig