Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERKUTERA pær1kute4ra l. pär1-, l. -kɯ-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. perkutieren, eng. percute; av lat. percutere, slå, stöta (eg. genom ngt); av per (se PER, prep.) o. quatere, slå]
med. utföra perkussion på (en kroppsdel l. dyl.); äv. intr. TLäk. 1832, s. 151. Petersson FysUnders. 25 (1908; intr.). Holmgren InlInvSj. 32 (1933). —

 

Spalt P 673 band 20, 1952

Webbansvarig