| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PISPA pis3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
om sträckande morkull hane: frambringa ett karakteristiskt fint, högt på tonskalan liggande läte (jfr KNISPA, v., KNORTA, v.); äv. i uttr. pispande läte o. d. Två pispande morkullor (foro) i vinglande flykt förbi. SDS 1906, nr 196 A, s. 4. Ett par korta pispande läten. SvSkog. 439 (1928).
Spalt P 959 band 20, 1953