Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATTITYD plat1ity4d l. PLATITUDE plat1i-ty4d, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(plati- 1800, 1837 osv. platti- 1773 osv. -tud- (i ssg) 1811. -tude 1837 osv. -tuder, pl. 1773 osv. -tyd 1871 osv. -tyder, pl. 1799 osv.)
Etymologi
[jfr t. platitüde; av fr. platitude, till plat, platt (se PLATA, sbst.1)]
platthet (se d. o. 2); nästan bl. konkretare: platt (se PLATT, adj. 2) yttrande l. uttryck l. passage (i skrift) o. d.; banalitet l. truism l. meningslöshet o. d.; fadäs; i sht i pl., stundom äv. (i sg.) koll.; ngn gg äv. om moralisk grundhet l. ytlighet o. d. DelaGardArch. 11: 238 (1773). (Proklamationen) är .. ett fullkomligt mästerstycke af dumhet och platityder. Ahnfelt HofvLif 3: 154 (i handl. fr. 1800). Hwasser VSkr. 2: 344 (1851; om moralisk grundhet). Svea 1879, s. 175 (koll.). (Han) insåg .. att han exekverat en förfärlig plattityd. Essén KessGen. 27 (1915).
Ssg (tillf.): PLATTITYDS-HÄRMERI ~hærmeri2, n.; best. -et. (-tuds-) [senare ssgsleden vbalsbst. till härma] härmning av plattityder. Lyceum 2: 30 (1811; om efterapande av fransk diktning).

 

Spalt P 1139 band 20, 1953

Webbansvarig