Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLIGGA plig3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[till PLIGG; jfr d. pløkke]
1) (numera bl. tillf.; se dock slutet) slå i pliggar l. pluggar o. d. i ngt; förse (ngt) med pliggar; tr. o. intr. Lind (1738). Putsen kan fästas direkt på en bilad timmervägg, om denna pliggas eller hackas i ytan. HantvB I. 6: 175 (1938). särsk. (fullt br.): slå i skopligg; med skopligg fästa en sula l. klack på (en sko); stundom äv. dels med avs. på pligg l. stift o. d.: slå i, dels med avs. på sula l. klack: slå pligg i, fästa med pligg. Schroderus Dict. 246 (c. 1635). Pligga skor. Heidenstam Tank. 85 (1899). Skomakaren satt .. / och pliggade stift i en sula. Holm Gråväd. 57 (1911). (Jag) pliggar sulorna. Eklundh Folk 172 (1918). Fatab. 1942, s. 209. jfr MASKIN-PLIGGA. särsk. i p. pf., om skodon: vars sula är fäst med pligg. Göra pliggade tungstöflar. SD 1895, nr 281, s. 8. Fatab. 1946, s. 117.
2) ss. efterled i vissa bildl. ssgr, se ILL-PLIGGAD o. IN-PLIGGA 2.
Särsk. förb. (till 1): PLIGGA FAST10 4. i sht i fråga om skor. Lind (1749). Sulan .. pliggas fast. ArbB 70 (1887).
Ssgr (till 1): A: PLIGG-MASKIN. skofabr. Pliggmaskinen är .. en liten handmaskin, som .. af en inlagd träbit utskär pliggar och genast indrifver dem i sulan. UB 6: 533 (1874). —
-STOL. (tillf.) om en skomakares stol i värkstaden. Schulze Dräng 122 (1933).
B: PLIGGNINGS-MASKIN. skofabr. pliggmaskin. 2NF 25: 1040 (1917).
Avledn. (till 1): PLIGGARE, m. i skofabrik: arbetare som pliggar skor; ngn gg äv. allmännare: skomakare. Petre Fling. 167 (1915; allmännare). SvSkoT 1927, s. 23.

 

Spalt P 1155 band 20, 1953

Webbansvarig