Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PONNY pon4i l. pon4y, m.||ig. l. r.; best. -n; pl. -er400, stundom -ar400 (Hoppe (1892), Idun 1952, nr 36, s. 12), i Finl. äv. -r (Bergroth FinlSv. 70 (1916)) l. = (Furuhjelm Männ. 164 (1932: ponnyna, pl. best.)) ((†) poniers Heidenstam Dag. 130 (1909)). Anm. Ofta användes den eng. pl.-formen, med mer l. mindre korrekt eng. stavning (ponnies, ponies, ponnys), t. ex. AB 1839, nr 235, s. 3 (: ponies), THästv. 1868—69, s. 62 (: ponnys), Martinson Kap 139 (1933: ponnies).
Ordformer
(poney 1866. ponni 1889. ponnier, pl. 1922—1932. ponny 1868 osv. pony 1857—1936. påny 1889)
Etymologi
[jfr t. pony; av eng. pony, möjl. av ffr. poulenet, litet föl, diminutivum till poulain, polain, föl, av senlat. pullanus, av lat. pullus, ungdjur, föl]
häst av vissa småväxta hästraser (med en mankhöjd av vanl. högst 1,25 m). Andersson (1857). Såväl Ölands kungshästar .. som ock Islands och Shetlands ponyer (vittna om att de inhemska nordiska hästraserna varit små). Möller Jordbr. 74 (1881). Mörne Katz VitMän 84 (1928). — jfr GOTLANDS-, POLO-, RID-, SHETLANDS-PONNY.
Ssgr: PONNY-EKIPAGE. jfr -åkdon. —
-FÖL. —
-GIGG. jfr -åkdon. —
-HÄST. Wrangel HbHästv. 1084 (1886). —
-RAS, r. AnderssonBrevväxl. 1: 364 (1862). —
-SELE. för användning vid körning med ponny(er). SDS 1901, nr 86, s. 4. —
-SPANN, n. —
-STUTERI. för uppfödning av ponnyer. Wrangel HbHästv. 1323 (1887). —
-VAGN. [jfr d. ponyvogn] ett slags (jämförelsevis liten) fyrhjulig, öppen vagn med två mot varandra vända tvärsäten. SDS 1894, nr 313, s. 3. —
-ÅKDON~02 l. ~20. åkdon för körning med ponnyer. SvD(A) 1920, nr 106, s. 14.

 

Spalt P 1458 band 20, 1953

Webbansvarig