Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAGASTA ragas3ta2, äv. 040, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. ragasta; sannol. ombildning av RAGATA, v., med anslutning till GASTA, v. — Jfr RAGASSA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) bråka, väsnas, ”regera”, rasa. Berndtson (1880). Usch, va ungarna ragastar! Östergren (1935).
2) (föga br.) i uttr. ragasta magen, i fråga om värkan som utövas av magstärkande medel: sätta magen i god kondition. (Hon hade) gifvit .. (henne) in något sönderstött starkpeppar för att, som hon sade, ”ragasta magen”. Hygiea 1853, s. 473 (yttrat av en kvinna från Gästrikl.).

 

Spalt R 111 band 21, 1956

Webbansvarig