| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFERERA re1fere4ra l. ref1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (refere´ra Weste), v. -ade (HH XIII. 1: 113 (1563) osv.) ((†) pr. sg. -er RA I. 1: 348 (1544). OxBr. 10: 322 (1631). — ipf. -te HärnösDP 1695, s. 455). vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) hänskjuta l. (över)föra (ngt till ngn l. ngt).
a) (numera bl. tillf., i sht arkaiserande) hänskjuta (en fråga till ngn för prövning l. beslut o. d.), underställa (en överordnad myndighet ett ärende, t. ex. en rättssak); särsk. i uttr. referera ngt till ngn, förr äv. referera ngn ngt, hänskjuta ngt till ngn. RP 1: XII (1625). (Särskilt viktiga ärenden) skal wår Bergshopman .. Osz .. referera. Bergv. 1: 74 (1630). Consistorium beslöt .. at referera detta mål til Kongl. Götha Hof-Rätt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 63 (1788). Att referera saken (från sekreta utskottet) till plena. Geijer I. 6: 267 (1840). Minnesskr1734Lag 2: 830 (1934). särsk. i vissa numera obrukliga uttr.
α) referera till ngns försorg att göra ngt, hemställa l. överlämna till ngn att göra l. ombesörja ngt. Schück VittA 2: 37 (i handl. fr. 1668).
β) referera ngt till ngns decision l. förklaring, hänskjuta ngt till ngn för beslut; äv. referera ngt till ngns mening, hänskjuta ngt till ngn för att höra hans mening därom. Detta refereradhe Reverendiss. Dn. Præsul till R. Consistorialium meening. HärnösDP 1663, s. 78. (De ha lämnat förklaringar) hwaraf en act är formerat som nu ligger färdigh i Revision, att kunna .. refereras till Edhers Kongl. Maj:ts enteliga decision. JPOlivecrantz (1681) i HSH 10: 100. LMil. 1: 379 (1684).
b) (†) föra l. fördela (ett mål l. en grupp ärenden till ett visst forum); äv.: uppskjuta l. hänskjuta behandlingen av (ngt till ett visst tillfälle). Ther .. (hovrättens ledamöter) något finna i samma Domböker, som kan wara orätt dömpt, så skole the thet referera til nästkommande Rättegångz-Termin. Schmedeman Just. 149 (1615). Att Cammarrådet medh all flijt drifver dee ährende, dijt äre refererede. RP 1: X (1625). CivInstr. 307 (1626).
c) (†) med avs. på person: hänvisa (ngn ngnstädes), låta (ngn) höra (till ngt). Tyckandes detta ståndet .. intet rådeligit att låta dem (dvs. ”civilbetjänterna”) blifwa ett särskildt stånd .., men ligwähl skiäligt, att de till wissa stånd refereras att få säja sina råd till fäderneslandetz nytta. 2PrästP 1: 71 (1719).
2) i uttr. med bet.: hänvisa till l. åberopa sig på ngn l. ngt o. d.
a) (†; se dock slutet) refl., i uttr. referera sig (up)på l. till l. in (up)på ngt l. ngn, = b. RA I. 1: 348 (1544: på). Hann .. refererer sigh .. jnn opå edre schriffwelser. E14R 1561, 1: 150 a. Bägge parther refererede sig till någet witne. 2SthmTb. 4: 498 (1574). En part af studiosis pläga på andra orter referera sigh på privilegia academica. Annerstedt UUH Bih. 1: 290 (i handl. fr. 1627). Jag refererar mig till mina föriga breef. ÅgerupArk. Brev 18/3 1712. Biberg 3: 515 (c. 1823: till). jfr: Regeringhens och Rådets skrijfvelse .., ditt jagh migh vill refereret hafve. OxBr. 10: 361 (1634). särsk. (föga br.) om person, övergående i bet.: i sin framställning anknyta till ngt o. ha ngt som förutsättning l. utgångspunkt l. dyl.; jfr 4 a o. HÄNFÖRA 3 b. (Euklides) börjar med att definiera, i det han refererar sig till sin läsares allmänna rumsföreställningar utan att närmare ange hvilka. PedT 1892, s. 349.
b) i icke reflexiv anv., i uttr. referera till ngn l. ngt, åberopa sig på l. hänvisa till ngn l. ngt (som stöd l. hemul(sman) l. auktoritet för ett påstående l. krav o. d. resp. för vidare upplysningar o. d.); ange ngn som referens. Björkman (1889). Frih. Tamm refererade till ett yttrande i statsrådsprotokollet och trodde icke skäl fanns till oro. VL 1908, nr 113, s. 5. Bolaget .. refererar (i sin klagoskrift) till länsjägmästarne inom Östergötlands (m. fl.) .. län. NDA 1913, nr 70. s. 3. Han har haft oförsyntheten att referera till dig. Bergman Kerrm. 256 (1927). Siwertz Förtr. 51 (1945).
3) (†) i uttr. referera sig till ngn, hänvända sig till ngn (för att få direktiv). (I) behöffve .. udi sådane ringe saker icke så mykit referere edher till oss, hvadt I göre eller lathe skole. G1R 26: 303 (1556).
4) (i skriftspr.) i uttr. med bet.: hänföra ngt till l. ha avseende på l. sätta l. stå i relation till ngt l. ngn o. d.
a) refl., i uttr. referera sig till l. på (förr äv. in (up)på) ngt l. ngn, med saksubj.: stå i relation l. hänföra sig till l. ha avseende på l. sammanhang l. samband med ngt l. ngn; äv.: syfta på l. angå ngt l. ngn; stundom äv.: stå i beroende av ngt l. ngn, ha ngt som sin utgångspunkt; vara avhängig av ngt. At then Obligation, medh hwilken Vndersåterne H. K. M. tilbundne äre, är wilkorligh, och refererer sigh in vpå then Eedh .., som Konungen Vndersåterne giordt hafwer. Chesnecopherus Skäl Oo 2 b (i handl. fr. 1595). Ett sammanträde .. på en så ominös dag (som konungens födelsedag) .. måste referera sig till någonting personligt. Liljecrona RiksdKul. 422 (1841). All form (bestämmes) i grunden .. af de lodräta och vågräta linierna samt cirkeln — ty alla andra former referera sig härtill. Verd. 1884, s. 54. Jorden (hade) varit skapelsens medelpunkt, .. och allt i universum hade refererat sig på människan. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 75 (1917). särsk.
α) (numera bl. tillf., i sht språkv.) om ord l. satsdel o. d.; särsk.: syfta på ngt. Agardh ThSkr. 1: 23 (1842, 1855). (Possessivpronomenet) sinn refererar sig oftast till subjectet i samma sats. Munch FsvFnoSpr. 101 (1849).
β) (†) övergående i bet.: (för att vara giltig) fordra l. förutsätta ngt. Vppå ett sådant Stillestånd, som refererade sigh in på bägge Konungarnas ratification, kunde intet wara säkert at förlijta. Widekindi KrijgH 546 (1671).
b) (i framställning med lärd prägel) i icke reflexiv anv., i uttr. referera ngt till (förr äv. på) ngt l. ngn, ställa ngt i relation till ngt l. ngn, sammanställa l. sammankoppla ngt med l. hänföra ngt till ngt l. ngn. L. Paulinus Gothus ThesCat. 225 (1631). (Historien) om Zaleukus refereras af andra til Charondas. Lagerbring HistLit. 174 (1748). Att jag i ett omdöme kan referera predikatet till subjektet. Geijer I. 5: 150 (1811). Biberg 1: 246 (c. 1820: på). Då .. (vinmåtten) nästan aldrig i tullräkenskaperna refererats till hvarandra eller reduceras till kannetal, har (osv.). Forssell Hist. II. 1: 8 (c. 1871, 1875). HT 1925, s. 8. jfr (†): Prefigerade relationsord (dvs. prepositioner) som ej sammansmälta med det refererade ordet (dvs. det ord som de stå i förbindelse med). Uppström GotBidr. 22 (1868).
c) (†) i uttr. referera ngn ngnstädes, övergående i bet.: visa att vad ngn skrivit är att (i sammandrag) finna ngnstädes. Ingen Historicus finnes beskrifwen, som icke kan hijt (dvs. till denna historiebok) refereres. Schroderus Sleid. Föret. 4 a (1610).
5) redogöra i tal l. skrift för (en muntlig l. skriftlig framställning l. en tankegång l. för fakta l. ngns inställning l. uppfattning l. uttalande(n) l. för ett händelseförlopp o. d.); (med egna ord l. i sammandrag o. utan egna omdömen l. kommentarer) återge innehållet i (en skrift l. ett tal o. d.); skildra vad som sker vid (ett möte l. förhandlingar l. en tävling o. d.); ofta liktydigt med: skriva l. ge ett referat av (ngt); äv. abs. Hwilken dröm Saligh Episcopus straxt om morgonen refererade. Wallquist EcclSaml. 1—4: 124 (1651); jfr 7. Gyllenius Diar. 10 (c. 1660). Vi borde kanske ej referera innehållet af brefvet. Geijer I. 6: 32 (1839). Strax derpå hölls bolagsstämma, och det var den, som Falk nu skulle referera för (tidningen) Rödlufvan. Strindberg RödaR 154 (1879). Tidningarna (förbjödos) att referera anarkistprocesser. NF 19: 231 (1895). Några huvudpunkter ur ceremonierna må här refereras. Ambrosiani SvSkråämb. 27 (1920). Som vi se av veckans (radio-)program refereras även årets dansksvenska (fotbolls-)match (i radio). Radiolyssn. 1927, nr 17, s. 6. Ett dimmigt och osammanhängande referat av en bok som inte kan refereras. Swensson Willén 263 (1937). — särsk.
a) med avs. på person, ss. beteckning för att ngn återger (l. ger ett referat av) vad ngn sagt l. skrivit. Brask Pufendorf Hist. Föret. 2 b (1680). Han har aldrig blifvit refererad i någon tidning. Strindberg RödaR 113 (1879). Skriftligt referera en .. predikant. Verd. 1886, s. 88. Östergren (1935).
b) övergående i bet.: göra ett tidningsreportage om (ngt). Piggt refererade stölder och mord. Siwertz JoDr. 170 (1928).
c) (knappast br.) övergående i bet.: räkna upp; jfr 7. Jag refererar bland inventarierna en gammal tagelsoffa .., vidare en gungstol (osv.). Bergman Dröm. 119 (1904).
d) (föga br.) ss. vbalsbst. -ing, konkretare, övergående i bet.: referat. Hennes skrift innehåller .. blott en referering af hvad ”Irländarne” yttrat. Arfwidsson Oisian 1: 15 (1842).
e) i utvidgad anv., i p. pr., om stil, (egenskap hos) framställning o. d.: som innebär l. kännetecknar l. är utmärkande för referat. Recensionen var rent refererande utan försök till värdesättning. Verd. 1889, s. 85. En nyktert refererande stil. Lamm i 3SAH 50: 200 (1940).
6) [specialanv. av 5] (numera bl. mera tillf.) i fråga om tjänstemäns ämbetsutövning, åtgärder inom styrelseorgan o. d.: (på ämbetets vägnar l. enl. åläggande o. d.) redogöra för (ngt inför en l. flera kolleger l. överordnade o. d.); förr särsk. i uttr. referera ngn ngt, särsk.: avge berättelse om ngt för ngn. RARP 1: 6 (1626). (Deputationen) hade refererat den Konungzliga Regeringen; Hwad de gode Herrar hade sig resolverat. Därs. 3: 193 (1642). I Krigs-Conseillen, då Herr Generalen dem (dvs. underrättelserna) sjelf refererade. KOLagercrantz (1742) i HSH 7: 328. Oelreich 711 (i handl. fr. 1751). — särsk.
a) med avs. på handlingar l. mål o. d. som ngn sätter sig in i o. (skriftligen l. muntligen) redogör för inför kolleger l. överordnade o. d.: föredraga. RättegPr. 23/6 1615, s. E 2 b. (Ehrenmalm) börjar (i Åbo hovrätt) referera en act. Porthan BrCalonius 223 (1795). Sundén (1888).
b) (†) övergående i bet.: förelägga (ngn ngt för att han skall säga sin mening därom). Hwilket (dvs. drottningens o. rådets val av riksskattmästare) dee (dvs. medlemmarna av utskottet från borgarståndet) sine medhcolleger wille referera och medh .. swar uthan drögssmåhl sigh inställa. 1BorgP 48 (1668).
7) (†) omtala (ngt) l. orda l. ge upplysning l. berätta om (ngt); berätta (ngt) o. d.; äv. intr. (se a); äv. med indirekt personobj.; stundom svårt att skilja från 5. OxBr. 10: 314 (1631). Ändåch jag .. intett synnerligen wett .. widare att referera. SBielke (1637) i HSH 7: 103. Mycket mera efftertenkeligit hafver man om detta stora slaget (vid Bråvalla) at referera. Dybeck Runa 1842—43, 3: 31 (c. 1700). Bolstret war fuldt med blod; hwilket då jag efterfrågade, blef mig denna historia refererad. SvBrIt. 1: 13 (c. 1700). Sahlstedt (1769). — särsk.
a) i uttr. referera (ngn) om ngt, berätta l. nämna om l. skildra ngt (för ngn), ge (ngn) upplysning om ngt o. d. På dett han Hanss Kon. M:tt .. må kunne grundeligen referera om denne sacken. OxBr. 5: 279 (1624). (Ärkebiskopen) Refererade om Episcopi Strengnensis D:r Johannis Matthiæ väsende. SynodA 1: 114 (1662).
c) med ackusativ med infinitiv. (Holländarna) Referera .. een mechta stoor och häftigh Siuckdom i Öresundh grassera. BtÅboH I. 8: 113 (1636). Pastor refereradhe den seden wara der inkommen, att (osv.). HärnösDP 1644, s. 90. Hr Biskopen refererar sig frågat Tullnären om saken. Därs. 1695, s. 342.
d) med obj. bestående av att- sats l. indirekt frågesats; särsk.: redogöra för l. framhålla l. säga l. berätta (att l. hur osv.). HT 1920, s. 105 (1625). Cancellarius .. refereradhe, huru alt borgarefolket här i Upsala myckit säga om .. (professorernas) trätor. Annerstedt UUH Bih. 1: 296 (i handl. fr. 1627). Blef refererat, at Kungen i Danmark sampt medh Printz Jörgen och Hertigen af Plön wore reeste åt Köpenhampn. Spegel Dagb. 36 (1680). HSH 5: 221 (c. 1700).
e) om brottsling: redogöra för l. bekänna (vad man gjort). At be(mäl)de Thomas haf(ve)r icke fulkombligen refererat sin misgerningh. BraheBrevväxl. II. 1: 74 (1655).
f) (†) närmande sig l. övergående i bet.: förehålla (ngn ngt); jfr 5. Effter onsdags predijkan kallade pastor honom in ædes privatas och refererade honom heela hans galna förseende. SynodA 2: 192 (1653).
Spalt R 668 band 21, 1956