| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKOSCHETTERA rik1oʃäte4ra l. ri1-, l. -ωʃ-, l. -et-, l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2 (rikåschättèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) om projektil (numera företrädesvis från eldvapen utskjuten l. för krigsbruk använd projektil): studsa (mot mark, vattenyta l. föremål) o. därefter fortsätta i ny bana; gräsa. Är marken hård och slät, så at kulorna kunna ricochettera, bör .. rigtningen ske så, at skottet gräsar framför fronten. Lefrén Förel. 2: 26 (1817). Ricochetera, (dvs.) när en flat sten, kastad på flaten på vattnet flere gånger, hoppar upp. Pfeiffer (1837). En projektil rekoscheterade mot vattenytan. Hedin Front. 549 (1915). En gevärskula, som rikoschetterat, välter oftast. SvUppslB 22: 1049 (1935). särsk.
a) allmännare l. bildl.: studsa; återstudsa. Cygnæus 2: 287 (1858). Talaren (ropade) högre, så att ljudet rikoschetterade ut över kyrkogården. Lo-Johansson Stat. 2: 70 (1937).
b) [jfr a] (†) om klot i krocket: i samma slag träffa (krocka) mer än ett annat klot. Reid Croquetregl. 10 (1873).
2) (om ä. förh., numera bl. tillf.) mil. utföra rikoschettskjutning med artilleripjäser (med jämförelsevis liten laddning), skjuta rikoschettskott; äv. tr.: beskjuta medelst rikoschettskjutning; jfr GRÄSA, v.1 4 b. De anglar som hälst brukas till ricojettering med kula. Ståhlsverd 33 (1755); jfr 1. Höga Vallgångars ricochetterande från ett lågt Ricochett-Batterie. Törngren Artill. 2: 101 (1795). Holmberg Artill. 4: 293 (1886). NF 13: 1126 (1889; om ä. förh.).
Spalt R 1894 band 22, 1958