Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHLESISK ʃle4sisk, förr äv. SLESISK l. SILESISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(schleisisch 1675. schlesisk 1795 osv. silesisk 1711. slesisk 1569—c. 1815. släsisch 1648. släsisk 1569)
Etymologi
[av t. schlesisch, till SCHLESIEN (se SCHLESIER); sidoformen silesisk till SILESIA, latiniserad form av SCHLESIEN]
som tillhör l. utgör l. härrör från l. har avseende på Schlesien. Schlesiska krigen, mellan Preussen o. Österrike 1740—1763. Släsisk lärofftt. TullbSthm 18/6 1569. Silesiska gräntzen. KKD 5: 220 (1711). De schlesiska Skalderna ur Lohensteinska Scholan. Hammarsköld SvVitt. 1: 177 (1818). Schlesiska kol importeras (till Sverige). Bolin OrgKem. 52 (1925).
Avledn.: SCHLESISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) schlesisk kvinna. Holmberg 2: 777 (1795).
2) schlesisk dialekt. Weste FörslSAOB (c. 1815).

 

Spalt S 1412 band 24, 1965

Webbansvarig