SINOPEL (sinóp’l Dalin), r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(sinapel 1785. sinnople 1789. sinopel (sinn-) 1772—1904. zinopel (zinn-) 1780—1789)
Etymologi
[jfr t. sinopel, eng. sinople; av fr. sinople, av lat. sinopis, röd järnockra, av gr. σινωπίς, röd järnockra, till Σινώπη, Sinope, en stad vid Svarta havet, varifrån röd järnockra importerades till Grekland]
(†)
2) [anv. av ordet i denna bet. sannol. föranledd därav att jaspis stundom har grön färg] benämning på den heraldiska gröna färgen. Andersson (1857). Ekbohrn (1904).
Spalt S 2643 band 25, 1968
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se