Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNIFFA snif3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr sv. slang sniffa; av eng. sniff; av ljudhärmande ursprung. — Jfr SNIFF, SNUFFA]
(i sht vard.) vädra l. lukta l. snusa; äv. med obj.: inandas l. insupa l. lukta på (ngt); särsk. med avs. på thinner o. d.: (i berusande syfte) inandas osv. ångorna från, äv. abs.; ss. vbalsbst. på -ning äv. konkretare, om enskilt sniffande; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Idun 1951, nr 21, s. 27. Thinner är ett lätt alkoholdoftande preparat som sniffas genom näsan tills en känsla av berusning infinner sig. SvD(A) 1956, nr 39, s. 2. Barnungar med potatisuppsvällda magar skockades kring ett soppstånd och sniffade med vidöppna näsborrar. Fogelström DrömStad 19 (1960). Medicinalstyrelsen söker bot mot alltmer utbredd sniffning. DN(B) 1960, nr 100, s. 13. Pojken hade tillsammans med några kamrater begett sig ned i källaren .. för att sniffa bensin från mopedtankar. DN(A) 1964, nr 291, s. 27. (Man) Öppnar försiktigt de franska fönstren .. och prövar med en lätt sniffning den farliga morgonluften. ÖgCorr. 1965, nr 95, s. 10. Jag kan se .. (Ehrensvärd o. Sergel) framför mig: .. Sergels stora näsa sniffar över vinet. Hammarlund SamtJord. 17 (1971). — jfr THINNER-SNIFFNING. — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. om flygplan: flyga på låg höjd. (Från mitt hårvatten) sköljde en bedövande doft ned över mitt ansikte som kom ögonen att svida: jag stod där blinkande, stinkande (vid min entré i balsalen) i en sniffande, snusande tystnad. Idun 1947, nr 42, s. 10. I timmar låg trafikplanet och sniffade mellan låga tjocka moln och grå vältrande sjöar. Vi 1950, nr 21, s. 22. (Vid dess ankomst till Barbados) sniffade båtarna runt Thor Heyerdahls (papyrusbåt). VeckoJ 1970, nr 30, s. 35.
Särsk. förb. (i sht vard.): SNIFFA IN10 4. gm att sniffa inandas (ngt). Mezzrow o. Wolfe Dans 228 (1953; med avs. på parfymdoft). —
SNIFFA I SIG10 4 0. gm att sniffa få i sig (ngt). DN(B) 1961, nr 79, s. 6 (med avs. på thinner). —
SNIFFA SIG FRAM10 0 4. om hund: gm att snusa l. vädra hitta l. nå fram (till ngn l. ngt). Tjugotvå brukshundar sniffade sig .. fram till rätt husse. GHT 1958, nr 213, s. 20. —
SNIFFA UPP10 4. gm sniffning i berusande syfte förbruka (ngt). Ungdomarna hade hunnit sniffa upp 15 liter .. av innehållet (i en behållare med thinner). KvällsP 1962, nr 283, s. 1.
Ssgr: A (vard.): SNIFF-LIGA. om liga (se d. o. II 4) som sniffar thinner o. d., sniffarliga. Skoldans avslöjade sniffligan. ST(A) 1956, nr 222, s. 16.
B (i sht vard.): SNIFFNINGS-FALL. fall av sniffning i berusande syfte. SvD(A) 1962, nr 93, s. 14. —
-MEDEL. jfr -preparat. SvD 1972, nr 11, s. 13. —
-PERIOD. period då sniffning i berusande syfte pågår. NarkotHbPolism. 69 (1967). —
-PREPARAT. preparat som används till sniffning i berusande syfte. SvD(A) 1962, nr 93, s. 14. —
-RUS. rus som uppnås l. fås gm sniffning. NarkotHbPolism. 70 (1967).
Avledn.: SNIFFARE, m.//ig. [jfr eng. sniffer] (vard.) person som sniffar; särsk.: person som sniffar thinner o. d. GbgP 1956, nr 221, s. 2. Trikloretylen har börjat användas av unga sniffare. SvD(A) 1965, nr 285, s. 12.
Ssgr (vard.): sniffar-, äv. sniffare-fest. KvällsP 1962, nr 283, s. 1.
-liga. liga (se d. o. II 4) som sniffar thinner o. d. KvällsP 1962, nr 283, s. 1.
-party. ÖgCorr. 1968, nr 30, s. 3.
-ungdom. i pl.: unga personer som sniffar thinner o. d. SvD 1974, nr 65, s. 30. —
SNIFFBAR, adj. (vard.) sniffningsbar. SvD 1972, nr 298, s. 1 (om flytande rengöringsmedel). —
SNIFFNINGSBAR, adj. som går l. är möjlig att sniffa; jfr sniffbar. SvD 1976, nr 218, s. 4 (om preparat).

 

Spalt S 8095 band 28, 1980

Webbansvarig